Imorse vaknade vi sugna på en microsemester. Förra söndagen var vi bland annat i Eskilstuna.
En av fördelarna med att bo här nere är att man kan åka på små semestrar, det finns många vägar att välja mellan, det finns många ställen att se. Jag tycker att det är fantastiskt. Jag fnissar åt roliga namn på byar, samhällen och gårdar. Roger skojar tillbaka om Kalasluspa… han tycker att namnen i Lappland är konstigare. För mig är namnen här roligare, de är på svenska, alltså kan jag fundera på vad de menat och vad namnen betyder. Runt om Kiruna är namnen ofta på samiska eller finska, jag förstår inte något av de språken, så jag kan inte ens föreställa mig vad de betyder, det kunde lika gärna stå Bolibompa eller något. Och så är jag ju van vid de namnen. Jag har hört dem innan jag kunde läsa dem.
Idag var det dags för Uppsala. Innan vi åkte skulle vi förbi Svärmor och hämta den lilla sittvagnen. Väl där var jag ohyfsad nog och fråga om hon ville vara med Alvar under dagen. Hon skulle ha varit med honom igår, men då var vi hemma hela dagen. Det kunde hon sa hon, och då fick hon ta Miloo på köpet.
Så, vi fick en liten barnfri semester idag. Det var länge sedan jag var i Uppsala. Väldigt länge sedan. Vi tog en sväng genom galleriorna, sedan gick vi och fikade med Petrus. En trevlig dagsutflykt.
Och jodå, jag hann börja längta efter Alvar. Vi var borta i 5 timmar.
