Förvåning.

Jag blev stött på. Idag, när jag skulle byta batteri i min klocka. Mannen som utförde handlingen började med att visa sin klocka som han haft i 7 år, som alltid funkat finfint, men som nu hade ett trasigt armband. Han övergick till att kolla in de nya klockorna… Sedan kom det… ”Har du någon familj?” ”Jooo” – sa jag. Han sa då att han var ensam och letade efter en kvinna.

När han frågade mig en gång till om jag hade en familj och jag bekräftade detta slutade han tvärt att ägna mig någon uppmäksamhet.

Hemska värld.

Snö.

Det har snöat i Västerås. Snön ligger till och med kvar.

Det är glashalt. Jag tog en 674 steg lång promenad med Miloo. Hon blev ganska besviken. Men ojoj, jag vill verkligen inte halka.

Jag har längtat så efter snön. Mer snö! Mer snö till Miloo och mig.

Krafttag.

Hus eller inte hus. Vi har tvekat och velat. Vi vet att vi kommer att flytta till hus förr eller senare. Det vi har bestämt oss för nu är att försöka stå ut i lägenheten, göra det allra bästa av situationen, göra de saker man kan göra när man bor i en stad. Inte drömma om äppelträd och lövkrattning… Utan gå på bio, ta promenader inne i stan…. fika..

Vi började med att städa. En enkel grej för att få det lite bättre. Jag har äntligen bytt gardiner i Alvars rum. Han har haft hellånga, heltäckande mörkblå gardiner. Nu har han en fin kappa med safaridjur på… Jag har hängt upp bilderna på djuren som han hade i sitt rum i Kiruna. Nu ser det mer ut som det bor en liten kille där.

Vi har fixat lite i köket så det blev finare…

OCH! I förrgår var vi och köpte en bänkdiskmaskin. Jag har drömt om en diskmaskin så länge. När Roger ställde upp den på bänken var den mastodontoidstor! Det såg helt galet ut. Den gick inte riktigt att öppna, luckan tog i vattenkranen. Pust och stånk! Vi var tillbaka med den till affären idag. Samtidigt som vi lämnade tillbaka den köpte vi en annan, en mindre! Den kommer att få plats. Den var inte lika stor och kommer till och med att kunna stå åt ”rätt håll”.

Har man inte haft diskmaskin klarar man sig utan, men när man vant sig vid det är det svårt att stå ut med röran, disken på bänken, diskstället fullt med disk. Det är fuuuult. Jag kände att jag var tvungen att diska precis hela tiden, och då kom eksemen som ett extra present.

Nu är det lite finare hemma. Vi ska även optimera lite, flytta in bokhyllor i sovrummet så vi får plats med ett extra arbetsbord. Det har jag också längtat efter.