Roger sa det idag. Han saknar ett eget ute. Det är nog kanske det vi saknar mest hela familjen. En gård, ett ställe att vara ute på. Saker jag aldrig ens reflektrerat över känns stora och bökiga nu. Vi har en lekpark bredvid huset, men… lekpark? Hur kul är det egentligen? Okej, det kan vara kul för Alvar, men hur kul är det för föräldern?
En egen gård. Leksaker på tomten, jag kan pyssla med mina grejer, Alvar med sina. Vi kan hjälpas åt.
Och Miloo får vara gårdshund. Vi försökte med det i Kiruna, men vår gård var lika stor som ett normalstort badrum, den hade inget staket och vägen gick precis utanför tomtgränsen. Det var inte lätt att samsas på den lille plätten. Hon försökte ligga så där snyggt, som bara hundar kan, skådande ut över hennes ägor… Men… nje, det blev aldrig så där snyggt…