Alla som känner mig det allra minsta vet hur mycket jag älskar att sova. Om jag har tid över för rekreation väljer jag ALLTID att sova. Andra kan spela tvspel, kolla på film, läsa en bok, ta en promenad eller vad som helst. Jag sover. Jag kan sova 10 timmar per natt om jag bara får. När jag var gravid tror jag att jag sov minst 14 timmar/dygn. När Alvar var pytteliten sov jag när han sov, så ofta jag bara kunde.
Jag har haft depressioner, jag har varit hypomansik, men sömnen har alltid funnits där. Det enda som har hänt är att jag sover ännu mer när jag är deprimerad.
Jag tror att människor har olika sömnbehov. Roger sover nog 30% mindre än jag gör. Han lägger sig ofta senare än jag och han stiger ofta upp tidigare. Jag kan inte riktigt fatta hur man kan bli glad av att stiga upp tidigt. Roger blir superglad om hela familjen är uppe halv 6 och äter frukost. Då är hans dag redan lyckad. Jag blir sur av bara tanken på att stiga upp före klockan 7. Jag har slutat att få dåligt samvete för att jag sover mer än Roger. Jag fungerar sämre av för lite sömn. Jag blir en sur jävel.
Men… igår kunde jag inte somna på kvällen! Vi gick och la oss efter klockan elva. Klockan tolv var jag fortfarande vaken. Vände och vred på mig, slumrade 5 minuter men vaknade till med ett pling, en gång i halvtimmen kollade jag på klockan. Sista gången var klockan två.
När jag väl somnade drömde jag mardrömmar. Givetvis om min svåger. 3 av 4 av mina mardrömmar handlar om honom.
Jag vaknade svettig och med tårar på kinderna flera gånger.
Sedan vakande Alvar, klockan var halv 6 tror jag. Gissa vem som steg upp med Alvar?
Vid åtta öppnas min sovrumsdörr och en liten superglad Alvar kommer in, ”Komma” säger han och klättrar upp på mig. ”Alvar gossig” och ”Pappa sover” säger han i snabb följd! Jepp, Pappa hade somnat i den stora sängen i Alvars rum. Men han hade nog bara sovit några minuter.
Jag tror att Alvar har fått sin Pappas sovmönster. Hoho!
