Skyddad: Aversion.

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Lergigan räddade nyårsafton.

Vi var till veterinären i torsdags. Miloo fick Lergigan. Hon har fått 2 doser. Det funkar verkligen! Jag trodde att hon antingen skulle ligga avdomnad, fulldopad, okontaktbar någonstans mitt på golvet eller att det inte skulle göra någon skillnad alls. Men, hon är som på en vanlig dag, nästan… Hon är inte sprudlande glad eller totaldopad, hon rycker till när det smäller, hon byter liggplats och följer efter mig när jag går runt i lägenheten. Men nu, nu när jag sitter ner, då ligger hon och vilar bakom mig på mattan. Hon vilar! Hon är inte som hon brukar vara på nyårsafton, när hon sitter under ett tvättställ eller stirrar rakt in i ett hörn och bara flåsar. Faktiskt inte. Hon verkar ha det drägligt.

Vi var ut till Björnö på förmiddagen. Tog en långpromenad… Och nu ikväll (mellan förrätt och huvudrätt) åkte vi ut till Romfartuna Kyrka en sväng. Där var det mörkt och tyst. Vi gick en liten sväng och Miloo lyckades både kissa och hitta en pinne! Det hade aldrig funkat närmare stan eller utan medicin! Den här nyårsaftonen har varit den bästa på länge, i det avseendet i alla fall.

Nyårsafton är min absoluta hatdag! Jag är verkligen inte på partyhumör. Vi har ätit lite festmat, men… i våra sunkkläder. Jag sitter här med sovfrisyr… Jag undrar om den någonsin kommer att stiga i värde för mig…

En borta.

En nervositetsfaktor är borta. 2 kvar.

Jag börjar faktiskt få resfeber. Helt tokigt. Jag ska åka dit, där jag bodde för 5 månader sedan. Dit, där jag bodde i flera år! Och så är jag så här nervös. Jag längtar också. Det ska bli så roligt! Jag hoppas att det hinner snöa innan vi kommer. Jag vill så hemskt gärna att Alvar ska få åka pulka och att han ska få leka i snön. Jag vet inte om han kommer att tycka att det är så fantastiskt som jag hoppas, men ändå. Jag tror att Alvar och Holger kommer att glida omkring i sina hala overaller. Hihi!

Förbannade fyrverkerier!

De har hållit på ett tag nu, de som smäller smällare och skjuter raketer. Var 5:e minut eller så hör man tjutet och smällen. Miloo byter liggplats, hon vankar av och an genom lägenheten . Hon följer mig och Roger. Helst inte längre än en halv meter bakom. Hon flåsar, hon svettas, det lukar ångesthund i lägenheten. Jag lider enormt med henne. Men, det är klart att jag blir less på hennes vankande till slut.

Det finns inte en chans att hon kissar utanför vårt hus. Det är ännu mer omöjligt att försöka få med henne på en promenad. Hur man än försöker drar hon som en krokodil och ställer sig vid dörren till huset. Roger har tagit ut henne i skogen 2 ggr idag. Han får ta med henne i bilen och köra tills de kommer utanför stan. Kommer man nog långt borta hörs de inte längre.

Jag blir så less. Vi har haft det så här i åtta år. Det blir inte värre, men inte bättre heller. Vareviga år. I över en vecka ska det hålla på.

Mitt människohat är som starkast just nu. Idiotiska satar! Lägg av för helvete! Jag skulle välkommna ett totalförbud mot fyrverkerier/smällare! Fyrverkerier kan vara vackra, men det finns absolut ingen anledning till att privatpersoner skall få skjuta dem.

Ojul.

Ingen jul finns kvar i det Forsska hemmet! Julen är borta. Gardinerna är bytta, julgranen är ”trasig” som Alvar sa. Det är skönt. Som att ta en halstablett när hela huvudet är fullt med snor. Det känns friskt i hela lägenheten.

Jag älskar julen. Jag älskar den från den första advent fram till annandagen. Sedan känns den bara sunkig och gammal. Roger säger att han ska påminna mig om hur sunkig julen kändes idag. Han ska påminna mig om det nästa år i advent. Men det funkar ju inte så. När novembermörkret sänker sig över världen är julen så mysig och härlig. Men Januari? Nej. Jag vill till och med byta sofftyget. Vi har en röd soffa idag. Imorgon tror jag att det är en annan färg.

Högtider.

Nyårsafton på måndag. Jag är en sådan som får prestationsångest av högtider, speciellt få av Nyårsafton och Midsommarafton. Man ska ha så otroligt roligt och festligt då, Pripps Blå reklamen på Midsommar… och… Ja, det ultimata nyårsfirandet vet jag inte riktigt hur det ska vara, men jag tror att cocktailklänningar och partyhattar ingår…

 På pin kiv bokade jag tvättstuga på Nyårsafton. Vi skulle ändå inte göra något. Miloo HATAR nyårsafton. Hon hatar raketer och smällare. Hon är skräckslagen från annadagen till trettondagen. Det är inte roligt, inte det minsta.

Nervositans.

Jag är nervös för 3 saker nu. Ett fåtal vet varför. En förutom Roger. En av nervositansfaktorerna är att jag om en vecka är hos Sussi, Peter och Holger i Kiruna! Det ska bli galet läskigt att åka till Kiruna, men helt härligt att hälsa på Sussi & co! Jag är nervös att jag ska se en gul moped. Jag kommer att bajsa på mig om jag gör det.

Jag har suttit och kollat på bebisbilder av Alvar idag. När han gick från att vara Gollum till att bli Onkel Fester…  Enligt mig, jag som är helt objektiv var han helt bedårande redan då. Han var söt även utan tänder.

Skrämmande.

Det är skrämmande att Teletubbies funkar. Alvar sitter som klistrad framför TVn. Knäpptyst.

Moraliska dilemman. Del 2.

I höstas började fick jag en ny kompis. Hon äter inte kött. Vanligtvis umgås jag bara med köttätare och… då har det varit lätt för mig att äta kött utan att tänka mer på det. Nu, när jag hänger med henne har det väckt alla gamla frågor. Jag mår illa när jag tänker på det. Jag mår illa, för jag vet. Jag vet hur köttindustrin se ut. Kanske skulle jag kunnat blunda för det ett tag till… Men. Nej. Ända sedan det började julas har jag tänkt på det. Hur jag kan äta kött när jag egentligen tycker att det är en avskyvärd handling? Hur skulle jag kunna äta julskinka? Bara synen av att det ligger en MILJARD skinkor i frysdisken på affären får min puls att rusa och kallsvetten att bryta fram. Ingen skinka för mig i år, inga köttbullar, prinskorvarm sylta eller… vad det nu mer man äter.

 Det här dilemmat har följt mig sedan jag började äta kött igen 2001. Det har gått bra i perioder, men sedan kommer tankarna tillbaka och det är svårt för mig att leva med migsjälv när jag gör saker jag tycker är fel, saker som ingen borde göra.

Roger vill inte att jag ska göra detta som en politisk eller etisk handling. Han tycker nog att jag kan äta kött ibland men att jag försöker äta annat så mycket jag kan. Men. Jag KAN inte. Det går inte. Jag är en svartvit person. Jag kan inte göra saker halvdant. Det är antingen eller. Mina skäl till att inte äta kött är många. Jag har ingen lust att debattera dem. Inte alls. Maten borde inte vara en moralisk fråga, men, att äta på andras bekostnad vare sig det är att äta upp andra eller äta sådana saker som gör att människor i andra länder inte får någon mat alls… Det går inte riktigt att separera. Jag ska försöka att inte fördöma andra. Alla måste göra som deras samvete säger. Inte som mitt samvete.

Det finns så många saker jag skulle vilja ändra i mitt sätt att leva.

Jag kan sväva ut i sådana filosofiska svammel att det kan vara bäst att låta bli.

Min kärna blir: Jag är inte religiös på det sättet att jag tror på en allsmäktig Gud, men jag tror på Karma och jag tror på att lyssna på sin inre röst och på sitt samvete. Agerar man emot sitt samvete och sin inre röst blir man nog disharmonisk och i slutändan olycklig.

Så, jag måste göra som rösten säger. Om det sedan är inkonsekvent får stå för mig och mitt samvete.

Jag har ingen som helst önskan att debattera eller diskutera detta med någon.

Vardagen, antijul.

Jag erkänner, jag är svag för vardagar. Det beror nog på att jag inte jobbar 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan. Jag tycker inte om när jag inte vet vilken dag det är, Annandag… men vad är det för veckodag?

Julen är för min del slut nu. Nu börjar min avpyntning. På nyårsafton skall allt vara borta. Jag tycker att det känns sunkigt och ofräscht att börja det nya året med gammalt julpynt… Så nej, bort ska det! Fram på 1:a advent, bort den 30/12. Julgranen hinner vara uppe en vecka ungefär.

Så, idag tog jag bort jultemat från bloggen!