Alvar och jag fikade på stan efter dagis idag. Det är mysigt att göra det ibland. Alvar får mer och mer spring i benen. Han har svårt att sitta still – även om han får Festis och bulle.
Vi hann med en liten sväng i affärerna också, men inget handlat blev det. Jag hade den fula dagen idag. Ful i håret, tjockare än någonsin. Ingen bra dag att gå i affärer.
På söndag ska jag förhoppningsvis åka och hälsa på Olle… Jag undrar vad en liten Olle kan behöva.
Vi har just varit på studiebesök på ett dagis i Skultuna. Det blir inte det. Jag fick en dålig magkänsla. Stämningen på Alvars nuvarande dagis är alltid hjärtlig och välkomnande. Det var den inte där. Nej. Jag får ont i magen. Det finns 2 andra dagis i Skultuna. Kanske skulle de kännas bättre. Jag vet inte. Som det är nu får han vara kvar inne i stan tills vi har bott in oss i Skultuna. Vi vill inte flytta honom fler gånger än nödvändigt. Än så länge är han så liten att han inte har några kompisar utanför dagis.
Ont i magen.
På utsidan av vårt hus, på dörren, sitter ett anslag som meddelar att idag torsdag kommer vi inte ha något internet. Stadsnätet ska uppgraderas. Jag chansade och vi har det fortfarande. Men rätt var det är försvinner det… En dag utan internet. Hur ska det gå?
Alvar och jag är hemma idag. Han har varit lite klen de senaste dagarna. Inget allvarligt, ingen feber eller så, men han har sovit dåligt på dagis och varit väldigt klängig. Så en dag hemma blev det.
Nu ligger han och sover i sin säng. Han är så snorig. Jag hör ända hit hur det väser när han andas. Jobbigt.
Det började i söndags. Jag stod och väntade på min tur i en kö och mannen framför mig påminde mig om min systers man. Samma läskiga ryckiga kroppsspråk, han var lika högljudd och yvig. När han vände på sig var han inte alls lik – inte fysiskt…
Idag hände det igen. En berusad man på Konsum. Högljudd och oberäknelig. Han var till och med lite lik honom fysiskt.
Jag är verkligen rädd för honom. Fortfarande. Det var över ett halvår sedan han spöade min syster och hotade att skjuta mig. Ett halvår. Jag vill aldrig mer träffa honom, aldrig mer höra talas om honom.
Min syster lever med honom. Varje dag. Det är fortfarande lika ofattbart för mig.
2008-02-29
Tänkte på det en del igår. Att vi har så olika referenser och så olika gränser. För mig är det självklart att han gjorde ett kardinalfel. Hade min man hotat att skjuta min syster hade han inte varit min man längre. Jag tycker att det är ett så allvarligt brott. För min syster är det bara en grej som händer. Vi är ändå syskon. En stor del av livet har vi levt tillsammans.
Min Mamma vågar inte komma hit och hälsa på mig. Hon vågar inte lämna Kicki med honom. Indirekt berövar han alltså mig min mamma och Alvar hans mormor. Jag försöker av alla krafter att inte bli bitter. Det är väldigt svårt.
Jag gillar verkligen Alvars dagis. Jag var skeptisk i början, men jag har verkligen fått ändra mig. Han går med äldra barn, han var yngst när han började och var nästan ett år yngre än den dittills yngste. Jag var rädd i början. Tyckte att han var så liten och att de var så stora. Men de har tagit hand om honom och just för att han hänger med äldre barn har hans språk utvecklats väldigt snabbt.
Nu ska vi ju flytta. I april flyttar vi till Skultuna och då blir det mer än en mil till hans nuvarande dagis. Det blir bökigt. Även om Roger måste åka via Västerås för att komma till Enköping. Det blir jobbigt när jag ska hämta. Det är klart att det skulle vara smidigt som tusan att ha honom nära hemmet. Då kan nämligen hundpromenadet och lämning/hämtning kombineras.
Idag fick vi brev med ett erbjudande om dagisplats i Skultuna – 700 meter från vårt hus. Det är nära!
Det finns en massa men.
* Vi vet inte om vi kommer att trivas i Skultuna.
* Vi kanske ändå kommer att köpa hus, och det blir troligtvis inte i Skultuna.
Jag vill ju inte tvinga Alvar att byta dagis för att sedan byta igen. Det är ju helt galet. Fan.
Jag har verkligen trott att mina vänner som har barn som är sjuka hela tiden har barn som är speciellt sjuka – som faktiskt är sjuka hela tiden. Alvar är sjuk IGEN. Han hade sovit dåligt på dagis idag, när han vaknade hade han varit toktäppt. Så imorgon borde han vara hemma och vila. Vi får se vem som får äran. Det kan bli jag.
Försäkringskassan kom ut till vår stuga och informerade idag. Jag vet inte om det klarnade något av det. Vår kursledare skulle träffa våra Arbetsförmedlare idag, alltså, de två som har hand om oss utanför verkligheten. Jag tror att det kommer att klarna en hel del mer när vi får höra vad de har för planer.
