Valborgsmässoafton.

När jag bodde i Göteborg tror jag inte att jag såg en enda majbrasa. I Kiruna har jag sett flera. För mig är det en trevlig tradition – majbrasa. Det kan ha ett samband med min pyromani… Jag älskar eld och jag älskar framför allt att elda! Min Pappa har varit nervös länge.. Jag eldade rätt obetänksamt i min ungdom. Men sedan Roger eldade upp sitt ansikte har jag blivit mycket mer försiktig.

Nu verkar jag i alla fall ha hamnat i majbraseland. Idag var det en helsidesannons i VLT om stadens alla majbrasor. Det kommer att brinna en väldigt nära oss. Vi ska dit och titta, om vi inte åker till Svärmors stuga, de ska tydligen elda där också ikväll.

Elda elda… elda elda…

Min Mamma.

Idag kommer min Mamma hit. Det ska bli så roligt! Jag har sett fram emot det länge, ända sedan jag bokade hennes resa…

Roger jobbar bara halv dag idag så han åker och hämtar henne på Arlanda efter jobbet.

Jag har berättat för Alvar att Mormor kommer idag, att Mormor har åkt flygplan ända från Kiruna… Han säger: Mormor åker flygplan… Men det betyder nog inte mer än så för honom just nu.

Mamman ska stanna här tills den 8/5. En vecka ungefär. Vi får se vad vi ska hitta på.

Vi svämmar över!

Papper överallt! ÖVERALLT. Det är reklam, fönsterkuvert, dagstidningar… överallt ligger det papper i högar. Jag får panik! Vi har såklart en Ingen reklam, tackskylt på vår brevlåda, men den som delar ut reklamen verkar ha svårt att se den, för vi har fått buntvis med reklam sedan vi flyttade hit.

I mängden skräppapper försvinner lätt de viktiga papprena. Den här månaden har jag dragit mig ordentligt för att betala räkningarna. Jag tycker väl inte att det är det roligaste i världen annars heller, men nu har jag verkligen skjutit upp det, och allt beroende på det här enorma berget med papper. Jag brukar vara duktig och lägga undan alla räkningarna i min räkningsmapp, men nu har jag knappt hunnit det. När jag inte har ordning blir jag förbannad och grinig och det går ut över alla.

Nu är min del av räkningarna betalda. Skönt. Nu återstår Rogers del… Tyvärr kommer jag nog att bli involverad i den processen också… Han har ännu sämre ordning än jag.

 

Vallby.

Vi har varit på utflykt på Vallby idag. Trevligt trevligt. Solen skiner och det är mer än 20 grader varmt. Barnen har busat järnet och mot slutet var alla rätt så rödblommiga. Jag har precis tagit av Alvar skorna och hans strumpor var alldeles blöta…

Nu ligger den lille killen i sängen. Jag är rätt trött jag också, kanske ska jag lägga mig en stund. Man blir trött av att vara ute en hel dag.

 

Hon är hemma nu.

Farmor är på minisemester. Miloo fick komma hem i lördags. Igår blev det 9500 steg. Idag har vi varit ute i Kvarnbackaparken. Jag har saknat min hund, jag har saknat mitt promenadsällskap. Det är så skönt att hon är här.

Hon känner sig inte riktigt hemma. Hon håller sig på nedervåningen – ligger på sin plats när jag tittar och annars på vår säng. Det känns tryggt att ha henne hemma. Förmodligen vill Farmor ha tillbaka henne på onsdag. Jag är lite kluven. Farmor blir jätteglad av Miloo, Miloo får mycket uppmärksamhet och flera långa promenader… Men jag vill också ha Miloo..

Vi får se hur det blir.

Natten och dagen.

Alvar ville inte sova igår. Det kan bero på att han sov över 2 timmar på dagen, dessutom sent på dagen. Jag la mig i alla fall vid nio. Började på den sista Harry Potterboken. Det är med sorgblandad glädje, jag vill verkligen inte att det inte ska bli mer Harry Potter.

Somnade… vaknade ungefär en gång i timmen och kollade telefonen. Min man hade fått stränga order om att smsa ofta, förutom om han körde bil – min man är en snäll man, han följde sina order. Det är svårt att sova utan sin make. Jag har vridit och vänt på mig, aldrig legat skönt.

Jag tror att han kom hem vid 2 tiden, då kunde jag äntligen slappna av och sova ordentligt.

Han tog en liten sovmorgon imorse. Det gjorde han rätt i. Vi steg upp tillsammans allihopa. Härligt. Lyxigt på en måndag.

Alvar är på dagis. Jag fick be om ursäkt än en gång för att jag ändrar Alvars tider hela tiden. Nu har jag bestämt mig för att inte påbörja någon praktik och då kan jag ju ändra Alvars tider till 9-14 igen. Det är jobbigt att ändra och ändra om, men det känns bra att han bara ska gå 5 timmar igen. Lagom länge.

Han har längtat till dagis tror jag, för vi hann bara komma in i Västerås innan han började sjunga NU dagis! NU dagis NU dagis!

 

På konsert.

Pappa har åkt till Stockholm. Han ska på konsert ikväll. Lyllos honom. Vi är hemma, Alvar vill inte sova. Jag vill sova, Miloo sover.

Hon har ringt nu, Frau Doktor.

Hon har ringt nu. Min doktor. Och… Hon var jättesnäll! Inte ens lite barsk, absolut inte arg.. Hon var förstående och la fram sakerna hon hade att säga försiktigt. Roger tror att det är för att jag är gravid, man måste vara snäll mot gravida kvinnor – jag är beredd att hålla med.

Hon tyckte att jag kunde börja med samma medicin igen. Det har forskats och forskats om medicinen och inga bevis har kunnat läggas fram om att de ger fosterskador. Den skadan man har trott att den kan ge tidigare är Läpp/Gomspalt, och den skadan blir till under de tre första månaderna i magen. Så, hon tyckte att jag kunde börja trappa upp medicinen igen och det är otroligt lockande. Jag vill så gärna bli normal igen, må bra igen, orka grejer igen…

Men samtidigt är jag skeptisk. Jag tror ju inte att doktorn ljuger för mig. Men, en blivande mamma är väl alltid nojig? Att stoppa i sig epilepsimedicin känns inte så där jättekul. Men jag överväger. Jag ska fundera på det en stund till.

Ledsen.

Alvar har sovit dåligt inatt. Han har drömt mardömmar och gråtit länge och mycket. Roger tar upp honom, kramar honom och försöker få honom att tänka på något annat. Det hjälper efter ett tag. Men efter en timme eller så så vaknar han igen och är jätteledsen, eller så ligger han och gråter och jämrar sig i sömnen… Jag vet inte hur många gånger vi har varit vakna inatt, men det känns som 8.

Roger var så trött imorse när han skulle upp. Han fick sätta sig och vila lite för att orka resa sig ur sängen. Jag lider med honom.

Min klocka ringde, inte ett ljud från Alvar. Jag bestämde mig för att han får vara hemma idag. Hemma och vila upp sig. Halv nio vaknade han motvilligt.

Han har suttit i soffan sedan dess, han tittar på Totte, tar av och på sig kläderna och leker där emellan med klänypor… Jag tror att han behövde en vilodag.

 

Väntar.

Nu har jag väntat en hel arbetsvecka att någon från psyk ska ringa. Jag ringde upp idag igen och fick veta att det är min läkare – den barska överläkardamen – som ska ringa, inte den snälla sjuksköterskan.

Jag är lite rädd för vad hon ska säga. Jag är ju rädd för henne även när hon inte säger något, nu, när jag dessutom inte varit ärlig känns det extra läskigt att jag ska prata med henne. Jag hade nog hellre pratat med den snälla sjuksköterskan, även om det varit en omväg.

Nu går jag omkring här med lite ont i magen, väntar och är nervös. Snart kanske hon ringer, eller så dröjer det tills på eftermiddagen.