En vagn mindre i det Forsska hemmet. Det var inte utan att det kom en liten tår i hjärtat. Jag var så lycklig när vi hämtade ut den. Premiärturen, när Alvar var 2 dagar gammal. Oplogat, det snöade mycket. Kicki, jag och Alvar i vagnen. Vi promenerade från Bryggaregatan till Brända Tomten.
Nu är det någon annans bebis som ska ligga i Alvars vagn. En annan Mamma och Pappa som ska köra den. Nästan aldrig kommer den gå på oplogade gator i tätt snöfall.
Eller drömmar om ett slut på gravitationen som Roger kallar den.
Vi går in i vecka 37 idag. 90,4 % av den beräknade graviditeten är avklarad (sådana fina siffror får man reda på på Familjeliv.se)
Igår kom en ny känsla. Det molar, ilar och värker längst ner i magen. Det känns som jag sitter på en boll. Det hugger och sticker i självaste utfarten. Jag tar det som tecken på att det närmar sig slutet.
Efter Miloo och jag kört Alvar till Föris tog vi en promenad. Jag kände mig stark som en pudel och fräsch som en sommardag. Jag hann tänka att det nog var helt onödigt att Roger lämnade bilen hemma, jag kunde lätt ha promenerat till Föris. Jag hann tänka det, i kanske 5 minuter, under samma 5 minuter som jag tänkte: Idag blir det en långpromenad! När jag gått i 10 minuter var jag inte längre någon pudel… Magen hård som en kanonkula, molvärk lite varstans i kroppen… Snabbt bestämde jag mig för att någon långpromenad blev det inte tu tal om idag, det fick bli den vi hade tänkt… Efter 15 minuter börjar jag vagga, benen vill inte längre sitta ihop med varandra eller med mig och sammandragningarna avlöser varandra. Toppig hård mage.
20 minuter. Riktigt trött.
25 minuter – vi ser huset – hemmahuset. Räddningen är nära.
30 minuters promenad. När jag kom hem orkade jag precis ta av mig skorna. Sedan satt jag.
Vi hämtade Alvar med bilen. Efter en ytterst kort kisspromenad, på kanske 5 minuter.
Det var absolut inte onödigt att Roger lämnade bilen till mig. Jag hade aldrig orkat promenera till och från Föris 2 ggr idag. 1,4 km gånger 4… Fy tusan.
Idag kommer Volvon hem igen. Volvon stannar hemma tills bebisen kommit i alla fall.
Pratade precis med Tingsrätten i Gällivare. Domen meddelas imorgon klockan 11 istället. Av någon anledning är det framflyttat. Jag har varit nervös hela morgonen. Jag har haft kallsvettiga händer sedan klockan 10.
Hjärnan börjar genast spekulera i varför. Jag var så nervös när jag ringde att jag helt glömde att fråga varför det var framflyttat…
Ont i magen i 24 timmar till då.
Det blir en hel del lösenordsskyddade inlägg. Antingen har man fått lösenordet, eller så har man inte det. En del saker vill jag inte att alla ska veta, det blir lätt uppförstorat eller misstolkat. Ett få antal har lösenordet, mina närmaste vänner som ger mig bra respons, som får mig att tänka efter och kanske förändra det sätt jag tänkt på hittills. Det är precis så jag vill ha det. Mina lösenordsskyddade inlägg är nästan alltid av den karaktären att jag behöver hjälp att tänka klart. Den hjälpen får jag av de som känner mig bäst, som vet hur mina tankar vandrar.
Det känns som om jag har drömt om LillSigge hela natten. Jag drömde att h*n var på utsidan. H*n var så fin, det var så härligt. Jag ammade, kramades, pussades och bara beundrade.
Under graviditeten har jag funderat på hur det ska bli när h*n kommet ut. Hur ska jag någonsin kunna älska någon som jag älskar Alvar? Det måste ju vara omöjligt. Nu börjar jag förstå. Det är bra med drömmar.
Jag låg och läste lite om förlossning igår. Förlossning, smärtlindring och grejer. Förra gången fick jag epiduralbedövning. Det funkade kanon, men, jag tror inte att jag hann ha den så länge innan Alvar var ute. Slutskedet på öppningsfasen gjorde dödens ont, men, kanske hade det redan börjat gå över när epiduralen väl var satt? Jag har levt i villfarelsen att det var epiduralen som gjorde att krystningen gick så lekande lätt och smärtfri… Nu har jag fått veta från Soffan och på andra sätt att så inte var fallet. Då blir valet ännu svårare! Jag skulle vara glad om jag slapp någon major bedövning. Vågar jag det?
Jag har ringt och pratat med förlossningen i Gällivare – bett dem skicka en journalkopia till mig. Woho! Det här blir ju spännande.
Jag både ser fram emot och fasar för förlossningen. Jag ser fram emot att träffa den som är där inne, men jag är så rädd att något ska gå fel, att något ska vara fel med barnet. Huga. Jag blir alldeles darrig när jag tänker på det. Jag är rädd för att gå över tiden, rädd för att bli igångsatt, livrädd för kejsarsnitt… Jag är lite rädd för smärtan, men bara lite. Jag är rätt rädd av mig.
Vi gör så mycket på helgerna! Vi håller på i ett, vi blir alldeles matta. Jag börjar nästan bäva för helgerna och se fram emot måndagarna så man får vila ut lite…
Idag började vi med att åka på shoppingtur. Roger är på jakt efter ett par skor. Jag ville köpa lite bebiskläder, bara några. Eventuellt hade jag tänkt vara ordentligt förberedd och kolla på en amningsbh och eventuellt en amningstop också.
Roger hittade inga skor. Han har verkligen letat, men det är något som inte stämmer. Alvar hjälpte mig att välja bebiskläder. Han satt i sin vagn och skulle hålla i alla kläderna samtidigt. Som tack för hjälpen fick han en tröja med ”Fem myror är fler än fyra elefanter”tröja med just elefanter på. Pappa hittade lite kläder. Jag kollade på en amningsbh, men det fanns ingen i min storlek som samtidigt var i min prisklass. Kände inte att jag ville lägga 300 pix på en bh som kanske inte ens passar efter 2 veckor. Amningstop? Är det något man behöver? Hemma känns det överflödigt, och hur ofta ska jag sitta offentligt och amma? Troligtvis aldrig. Så jag la ner det också.
Hem – äta lunch och sedan åkte vi för att vecko/månadshandla. 111 blöjor och 4 pkt välling. Det räcker ungefär en månad. Och så mat för en vecka eller så. Alvar hade sin turdag idag. Han fick 2 nya filmer, en Babar och en Pippi. Han ÄLSKAR Babar och Pippi. Hans mamma och pappa gillar också Babar… Pippi? Nja, är väl okej… Bättre än mycket annat i alla fall.
På eftermiddagen har Roger fixat lite, Alvar har tittat på film, jag har vilat och fixat lite. Nu är Roger ute med Miloo mellan han ska ner i tvättstugan. Vojne vojne! Det är mycket att göra på helgerna.
Alvar har precis somnat. Jag skulle gärna göra detsamma, men det ska jag inte.
