In och ut – igen.
29 oktober 2008Igår kände jag att det var på riktigt. Värkarna började klockan fyra. Vi bestämde att Alvar skulle sova hos Farmor. Klockan elva åkte vi in till förlossningen. Helvetes ont hade jag. Helvetes. Jag bad direkt om smärtlindring av vilken jävla sort som helst. Det tog 3 och en halv timme innan jag fick morfin. Då hade jag grinat flera skvättar av smärta.
Värkar hela natten, det plus att barnet konstant stångar mig i bäckenet gjorde att jag inte sovit något under natten – trots morfinet. Jo, de föreslog att jag skulle prova lustgas. Jag hatade lustgasen förra gången, men jag provade i alla fall och började såklart kräkas. Aldrig mer.
Vid 2 tiden var jag öppen 3 cm och där stannade det. Trots värkar, trots stångningarna.
Halv tio åkte vi hem. Med mig hem hade jag en citodon och en bricanyltablett. Sova.
Alvar är kvar hos Farmor. Jag har inga värkar, men kan knappt röra mig för smärtan mellan benen.
Det är inte underbart att vara gravid.
Hujeda mig! Hoppas att det där ungen kommer ut snart! KRAM!
Öh….DEN där ska det ju stå….
Åh! Jag läste först att ”det är underbart att inte vara gravid”. Hjärtat hann nästan stanna innan jag såg att jag läste fel. Jag hann till och med nästan bli besviken över utebliven leveransrapport…
Kom nu bebis!!
Det kan vara så att du varit gravidast längst i hela världen. Du har varit gravid ända sen jag låg på förlossningen. Hela sonens livstid.