Jag är ingen stålmamma. Inte alls faktiskt. Jag är en helt vanlig mamma.
Jag har börjat tveka om jag verkligen ska åka till Kiruna i januari. Jag tror att det blir lite för bökigt att åka med 2 barn. Jag vill inte ta med mig vagnen. Jag har sett för många vagnar gå sönder under flygresan, jag vill inte att det ska hända min vagn.
För att komma till Arlanda måste vi åka antingen buss eller tåg. För att komma till tåget eller bussen måste vi åka buss. Jag tror inte att Alvars små ben orkar gå så länge. Jag tror inte det. Jag inte bära Alvar efter som jag redan bär Astrid.
Sedan orkar jag ju inte släpa med mig vår bilbarnstol till Astrid. Det skulle betyda att jag måste köpa en stol till henne för att använda i en vecka. Det känns som inte värt det.
Jag pratade lite om det med Mamma… Om mina tvivel. Hon tyckte att vi skulle planera in en resa till sommaren istället. Hon förstår inte att Kiruna är bäst på vintern. Jag vill se norrsken, jag vill se snö!
Nu pratar vi om att återgå till den ursprungliga planen, att åka upp med bilen. Jag vet inte. Jag har tappat lite av sugen. Men vi får väl enna se…