Jahapp, så var det lördag igen.

Jag hade bestämt mig, den här lördagen var det jag som skulle ha sovmorgon. Roger var ensam hemma förra helgen och hade då alla möjligheter att sova så mycket han bara orkade. Jag däremot har ju varit ensam med barnen i över en vecka och då inte haft någon möjlighet att sova extra.

Jag fick stiga upp och rensa Astrids näsa klockan 12 men sedan sov jag utav bara den. Alvar vaknade halv åtta. Då var jag löjligt pigg. Det visade sig att Astrid ätit klockan 4 men det har jag totalt missad, sovit som en stock. Jag tog en tjuvlur med Astrid på eftermiddagen men känner mig fortfarande rätt seg.

Vi promenerade ner på stan strax före klockan 12. Där har vi lallat omkring, bland annat har vi köpt en spargris åt Alvar. Han ska spara pengar tills den är alldeles full och då ska han köpa Blixtens lastbil Mack… Vi får väl se hur det blir med den saken.

Astrid är friskare idag, hon har ingen feber längre. Alvar snorar på men verkar inte ha något problem med det.

Jag fryser, det svider i halsen, jag ber om att det räcker så. Jag vill inte blir sjuk, inte inte inte!

Fredagkväll.

Vi har haft en produktiv dag Alvar och jag. Vi har gjort leklera och lekt med den, vi har målat med vattenfärger, bakat semlebullar och äppelbullar, vi har gjort ugnsbakade rotfrukter… Riktig lunch blev det, riktig middag, det känns bra. Jag får lite dåligt samvete av korv och makaroner eller pulvermos och fiskpinnar. Jag vill gärna göra riktig mat. Att Alvar sedan inte åt det minsta av middagen skyller jag på att han åt så mycket mellanmål och så mycket paprika innan maten.

Astrid har fortfarande feber. Den håller sig kring 39,2. Hon sover mycket, men vaknar med jämna mellanrum och äter. Hon äter faktiskt väldigt bra. Hon har till och med suttit i babysittern några gånger idag… Men hon ser verkligen inte frisk ut. Under natten vaknade hon då och då och var riktigt arg, hon spottade väl ut nappen för att hon var täppt i näsan och sedan var hon arg för att hon inte hade nappen… Så det blev en repa med saltlösning – näsfrida och näsdroppar… Sedan sov hon lugnt i flera timmar. Jag antar att det kan bli samma procedur i natt.

Pappan kom hem och var så trött. Fredagen är den tröttaste dagen i hela veckan. Och kanske den kvällen med högst förväntningar. Ikväll blir det nog inte mycket gjort. Jag har varit ute med Miloo, det var glashalt. Nu kommer den tiden när det tinar på dagen och fryser på på kvällen, den värsta tiden för oss med instabila knän.

En bättre mamma.

Innan jag bestämde mig för att våga åka till Kiruna med 2 små barn tänkte jag på allt som kunde gå fel.

*Alvar kunde vara på sitt mest retsamma humör.

*Astrid kunde skrika hela tiden.

*Alvar kunde springa bort.

*Astrid kunde få jätteont i öronen.

*Jag kunde tappa kontrollen och börja tokskrika!

En massa jobbiga saker kunde lätt ha hänt, men det gjorde inte det. Resan gick mycket över förväntan. Alvar skötte sig exemplariskt, Astrid var lite ledsen på flygbussen och sedan vid start och landning. Det var allt.

I Kiruna bodde vi hos mina föräldrar. Min lillasysters dotter har verkligen tränat upp dem! De var jättebra.. När jag flyttade hade min mamma lite småbarsskräck, hon var rädd att de skulle börja grina, bli rädda… Jag vet inte allt. Men det var som bortblåst nu och det underlättade ju mitt liv en hel del. Min pappa har alltid varit en lekfarbror och en toppenmorfar. Han gillar verkligen att vara morfar.

Trots att jag fick mycket avlastning var ju huvudansvaret mitt. Jag fick ju som vanligt hålla reda på mat och sovtider, bajs och kiss.. Precis som vanligt fast hemma hos någon annan.

En kväll var Alvar helt omöjlig. Han skulle sova NU!! Astrid var ledsen och grät, Alvar tjatade och gnällde, skrek och grinade om vartannat och ibland allt samtidigt… Då var det nära gränsen. Men annars har det gått kalasbra.

Det kan låta fånigt med jag känner ett nytt lugn, en harmoni i min mammaroll. Utmaningen gjord mig så mycket starkare och det känns riktigt bra.

Hon funderade och funderade…

Det är snart tre veckor sedan Alvar var på Förskolan. Under dessa tre veckor har han så gott som slutat drömma mardrömmar, börjat kunna leka ensam igen, han är inte alls bråkig, inte hetsig utan faktiskt oftast rätt härlig. Ibland är han jobbig, när han är trött eller hungrig, men om han inte var det vore han omänsklig. Han är uppmärksam på sin lillasysters behov han säger till mig att ta upp henne när hon är ledsen. Kort sagt – han har blivit mer och mer harmonisk ju längre tid det har gått sedan han var på Förskolan.

Det får mig att fundera. Borde han verkligen fortsätta? Jag vet ärligt talat inte. Jag vill inte att han ska vara en otrygg, hetsig kille som bufflar sig fram, som är så stressad att han drömmer mardrömmar. Han verkar trivas jättebra med mig och Astrid, varför ska han inte få vara med oss då? Jag är ju föräldraledig med Astrid, Alvar kunde ju vara hemma han med. Vi kunde gå till Öppna Förskolan några dagar i veckan. Det kanske räcker?

Jag har mer och mer funderat på att ha Astrid hemma tills hon fyller 3. I Västerås har man infört Vårdnadsbidrag. 3000:- i månaden är väl ingen bautasumma, men så länge vi lever något så när smart skulle vi nog klara oss rätt bra på det och Rogers lön…

Att ha mina barn i förskolan av anledningen att de måste vänjas vid institutionen, att härdas och bli tuffa så det klarar skolan sedan är inget alternativ för mig.

Förskolan är för mig inte bara negativt. Inte bara positivt heller.

Jag har svårt att tänka mig att det skulle funka i en lägenhet i Västerås, men troligtvis kommer vi inte bo i en lägenhet i Västerås för alltid…

Bilddagboken.

Nya bilder finns att beskåda i bilddagboken…

Skyddad: Snåljävel.

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Men allvarligt Försäkringskassan…

Min syster har väntat på sitt bostadsbidrag sedan i december, min vän likaså. Hallå? Hur länge kan det ta? Är det kanske på tiden att fler anställs på Försäkringskassan…?

Jag väntar på min föräldrapenning. Igår fick jag 2400:- .Det är inte för många dagar det. Jag klarar mig på 2400:- för att jag har en man som drar in stålars till oss. Utan honom hade det såklart inte gått. Jag vet att jag begärt ersättning för hela februari. Syns det på deras webbsida? Nej, det gör det inte. Varför ha en tjänst som ändå inte funkar. Varför ha en webbtjänst när man ändå måste ringa in? Jag ringde in och fick svaret, nej, jag har inte lämnat in för fler dagar. Roger stod bakom mig när jag lämnade in min begäran. Jag skulle få en utbetalning på runt 6000:- idag. Men eftersom jag tydligen har drömt hela kalaset får jag ju inga pengar. Damen som svarade sa till mig att göra en ny begäran och sedan ringa tillbaka och be om en extra utbetalning. Så jag gjorde en begäran och ringde sedan tillbaka – Inte kunde jag ringa tillbaka så snart sa den damen. Jag måste vänta, kanske ända tills imorgon, innan de ser min begäran. Heja Försäkringskassan! Servicen är oklanderlig.

Pinsamt att de som mest behöver sina pengar, ensamstående föräldrar, sjuka eller pensionärer får vänta på sina pengar i oändlighet. De som lever på marginalen varje månad ska ha tålamod och orka hålla sitt liv på is under en 12 veckor lång handläggningstid. Way to go Försäkringskassan.

LillaStrid.

Sofie berättade att hon alltid tänker LillaStrid när jag skriver LillAstrtid och det tog jag fasta på. LillaStrid är ju kanontufft!

Idag är inte Astrid så tuff. Hon har blivit smittad av sin kusin Matilda och sin Mormor. Än så länge har hon inte börjat hosta, men hon är väldigt snorig. Jag hoppas att det inte blir så farligt.

Alvar är pigg som en mört, har sovit hela natten i sin egen säng, vill bara leka på sitt rum och kolla på Bilar. Han kanske har längtat hem lite.

Bloglovin.

77 nya inlägg var det idag när jag loggade in på Bloglovin. Det tog sin lilla tid att läsa men nu känner jag mig lagom uppdaterad och vet vad mina vänner har haft för sig medan jag varit borta. Najs.

Hemma? Eller? Borta?

I Västerås är vi i alla fall. Planet landade på Arlanda strax efter klockan fyra.

Roger kom och hämtade oss. Jag var inte riktigt upplagd för flygbuss…

Det är skönt att vara i sitt hem, men frågan är hur hemma det känns nu när jag har varit hemmahemma och hälsat på.