Väder.

Roger hann precis komma hem innan det började regna. Det ösregnar! Det tokregnar. Nyss studsade dropparna på biltaket. Det blåser från sidan. Jag är nästan sugen på att gå ut. Ända sedan jag var liten har jag älskat väder. Busväder. Hård blåst, snöstorm, åska, ösregn… Jag kan tycka att det är lite tråkigt med solsken och vindstilla i längden.

Jag tyckte att det var en jättevarm sommar förra året. Jag kommer bara ihåg att jag alltid svettades och till och med var tvungen att ha linne på mig trots att mina överarmar är allt annat än estetiskt tilltalande. Men det regnade massor förra året. Det kommer jag ihåg bara för att böndernas skördar drunknade. Vetet låg ner längs marken av allt regn, det var omöjligt att få upp den och den hade säkert möglat där nere ändå…  Men jag kommer inte ihåg att det regnade på mig.

Jag älskar att åka bil när det ösregnar. Bil på natten, blöt svart asfalt, gula lampor och ösregn. Det är helt fantastiskt. Det kan vara en av de bästa grejerna. Jag hoppas att vi åker på bilsemester till sommaren.

När jag var liten hade vi stuga i Slagnäs. Jag tror det ligger 30 mil från Kiruna. Mina föräldrar åkte nästan alltid på natten och Kicki och jag låg och sov i bilen (det var på den tiden när det inte fanns barnstolar i bilarna)(jag är svingammal). Jag kommer ihåg lukten av blöt sommarnattsluft som strömmade in i den varma bilen när mamma och pappa stannade och gick ut. Det är ett starkt och fint minne.

Jag kan bli sjuk av hemlängtan när jag tänker på -25 grader, mörkblå himmel, norrsken och knarrande snö under fötterna. Jag börjar grina när jag tänker på vind som blåser igenom tallkronor eller små kluckande vågor mot en båtakter…

Jag har en rätt romantisk syn på väder.