Hemresa.

Imorgon åker vi hem. Det känns som om vi har varit borta länge, två veckor eller så. Det var en vecka och en dag sedan vi åkte.

På tisdag kommer vi hem. Vi får nog börja flytta in i huset direkt. Vi längtar. Vi hade planerat en långsam flytt. Vi skulle flytta sakerna ur förrådet först, packa i, köra ett lass, packa ur och fortsätta så. Vi vill absolut inte återuppleva förra flytten då vi (Roger, Sophie, Stefan, Svärmor och jag) tokpressade och flyttade allt på en dag. Jag var som tur var gravid i 8:e månaden så jag tog inte i så hårt.

Den här gången är jag inte gravid.

Vi har ändrat oss. Vi börjar i andra änden. Vi börjar med att flytta oss. Vi vill faktiskt inte bo i lägenheten i stan längre. Vi vill av någon anledning hellre bo i vårt eget hus på landet.

Nu sitter jag här i Kiruna med resfeber för att jag ska åka hem.

Svarta Björn.

Det finns vissa måsten när jag är i Kiruna. Besök på Svarta Björn är ett av dem. Igår var vi där – idag sa Alvar att han ville gå dit för att han var hungrig. Så vi gick dit idag också.

Det är svårt att beskriva på vilka sätt Svarta Björn är bra. Det är bara bra helt enkelt.

På hotell.

Jag har bokat ett hotellrum. Natten mellan måndag och tisdag ska vi sova på hotell i Umeå – härliga svala hotellakan, dusch, hotellfrukost – hela paketet. Vi bor i ett hotellrum där även hundar får bo, det är ju rätt bra när man är hund. Jag gillar verkligen ställen som fattar att man kan resa med sin hund.

Snart är vår Kirunasemester slut. Vi har haft det så bra! Det har varit otroligt fint väder, solen har lyst dag som natt.

Vi har kommit på att vi måste åka hit oftare. Vi måste få det här behovet tillfredställt. Jag MÅSTE få se fjällen, fjällbjörkarna, lapplandsskogen, Kalixälven och allt det andra vackra. Om jag inte får det behovet tillfredställt kommer jag nog att flytta hit igen och det vill vi banne mig undvika.

Nästa gång vi åker upp lämnar vi Miloo hos Farmor (om Farmor vill) och tar tåget. Vi längtar efter långtur med tåg, sova på tåg, vakna i Boden… Jag längtar redan. Förhoppningsvis blir det till påsk.

Det går framåt.

Vi var en sväng på festivalområdet idag. Det var rätt plågsamt. Mycket folk och höga ljud överallt. Men, i Ferrumparken fanns flera tält där föreningar, kyrkan och andra höll till. Djurens Rätt var en av dem.

När jag var ung var jag medlem. Säkert under hela den tiden jag var vegetarian. Men en dag betalade jag inte längre medlemsavgiften och sedan blev jag aldrig medlem igen.

NU är jag medlem igen. Det känns bra! Jättebra! Jag skrev dessutom upp mig på aktiveringslistan… Det ni! Kvinnan som stod i tältet och jag hade dessutom en gemensam bekant -Ásta! Vi blev jätteglada för det.

Eftersom jag blev medlem idag fick jag dessutom en present! En tröja fick jag välja. Kalas!

Låt flickan åka först.

Vi var ner till Järnvägsparken och lekte lite på eftermiddagen. Alvar hade jeans, röd t-shirt och jeanskeps… han åkte i en rutchkana och en mamma stod nedanför och väntade på sitt barn. Jag vet inte vad som hände, kanske hade hennes barn lite bråttom… Mamman sa i alla fall till sitt barn att h*n skulle låta flickan åka först – flickan hon menade var Alvar!

Alvar har fått ganska långt hår, inte överdrivet långt, men han har ingen klassisk pojkfrilla… det är blont och lockigt. Det tillsammans med hans röda t-shirt och hans gubbkeps i jeanstyg gjorde tydligen att han såg ut som en flicka.

Jag blev alldeles glad. Jag gick och fnissade hela vägen hem… ”Låt flickan åka först”. Alvar reagerade inte, han verkade i alla fall inte ha något emot att bli kallad flicka.

Här kommer inga lockar att klippas av!

Skogen.

Vi har precis kommit hem från skogen. Skogen är fantastisk. Det har varit helt fabulöst härligt i stugan. Jag har eldat! Jag gillar att elda. Jag har åkt båt – också roligt, jag har lagat mat på stormköket – väldigt roligt, jag har badat i en riktig bastu, det vill säga i en vedeldad bastu – härligt, jag har bråkat med knott och mygg, mindre trevligt, jag har sovit bredvid en sönderbiten och sönderkliad Alvar – inte alls speciellt trevligt. Mycket gnäll och gråt och mindre sömn.

Alvar har haft hur roligt som helst. Jag vet inte vilket som var bäst, styra båten, klättra upp för källartaket, bada i en tunna ute, ”fiska” (doppa en pinne i vattnet) eller vattna allt runt stugan. Det var nog rätt bra alltihop!

Promenaden tillbaka till bilen blev en svettig historia. Jag hade en ryggsäck på ryggen och Astrid i selen på bröstet. Roger hade en ryggsäck full med både grejer och en Alvar dessutom bar han en full kasse med använda blöjor i ena handen. Det var över 20 grader varmt och strålande solsken – Roger och jag var riktigt läbbiga när vi kom fram. Jag var rätt avis på Miloo som fick bada i Kalixälven 3 gånger innan hon satte sig i den stekheta bilen.

Nu sitter jag här och slappar medan Roger hämtar mat. Han har duschat, Alvar har duschat, till och med Astrid har duschat! Nu är det bara jag som är äcklig!

Nu hoppas jag att det inte dröjer 4 år innan jag åker dit nästa gång.

Många aktiviteter.

När vi planerar semestern tror vi tydligen att vi har superkrafter. Vi tror att vi ska hinna hälsa på alla, se allt, åka överallt. Det slutar med att vi sitter här, trötta och matta.

I går var vi hos Holger! Alvar hade längtat och längtat – hela vägen upp frågade han om vi skulle åka till Holger. ”Är vi framme hos Holger snart?” ”Holger bor i ett gult hus.”"Holger har så många bilar!” De hade precis så roligt som vi hoppades. De lekte tills de stupade,  eller åtminstone till båda grinade av trötthet. Alvar protesterade inte ens när vi gick hem. Det var en mycket trevlig eftermiddag. Jag vill ha en sådan igen.

Idag har vi som skrivet varit i Narvik. Imorgon ska vi till stugan, där ska vi sova två nätter. Det är en promenad på 3 km enkel väg. Det blir nog lite mycket att gå det 2 dagar efter varandra. Vi får hoppas att det inte är sååå många myggor i farten.

På fredag hade jag hoppats få träffa Sussi, Majko, Petra, Erika…  det blir tufft. På lördag fyller Pappa år.

Vi vill också hälsa på Faster Eva och så vill vi såklart se hur stor Svante har blivit.

Hur ska vi hinna med allt?

Finaste vägen.

Idag har vi åkt lite längre – Kiruna låg inte tillräckligt långt borta.

Vi har åkt E10 mellan Kiruna och Narvik. Det måste vara Sveriges vackraste väg! Jag kom på mig själv med att tänka att jag ville spara bilderna i min hjärna.. jag vill kunna plocka fram vackra fjällbilder i ett grått novembervästmanland. Men jag vet inte, jag tror att minnesbilderna bleknar med tiden – tyvärr.

Vi åt lunch på restaurangen på hotellet i Björkliden. Den restaurangen måste ha en av världens bästa utsikter! Inte bara utsikten var bra – maten smakade också bra.

I Narvik stannade vi inte länge. En mjukglass – mjukglassen är mycket godare i Norge än i Sverige. En sväng på maataffären där norska grejer inhandlades – brunost – kneipbröd. Nu har vi tankat lite norge. Det  räcker nog ända tills veckan 35 när vi ska till Norge igen.

På vägen hem slocknade båda barnen. Roger och jag njöt av den vackra vackra vackra fjällnaturen.

Dubbelsnor.

Igår blev jag förkyld. Ett tag hoppades jag på att det bara var allergi, men det visade sig rätt snabbt att det var en förkylning. Hela huvudet inbäddat i bomull. Hela huvudet fullt med snor! Riktigt äckligt. Imorse blödde jag dessutom näsblod efter ett frenetiskt snytande.

Jag får ladda med allergimedicin och c-vitaminer.

Framme!

Efter en lååång bilresa genom nästan hela Sverige är vi till slut framme i Kiruna. Solen skiner, det är grönt. Senast jag var här var det mitt på vintern.

Astrid har nästan somnat. Jag vill gå ut på hundpromenad, men vi borde nog äta först.

Jepp. Nu är vi framme. Nu får vi se vad vi ska hitta på.