Hårdare.

Jag har en vän som inte är feg, hon vågar säga ifrån – hon säger som det är även om det inte är den allmänna åsikten. Hon säger nej när hon inte vill och säger till när något är fel. Jag beundrar henne. När saker händer mig, när okända människor klappar mina barn på huvudet och jag bara vill klappa till dem tänker jag på min vän. Hon hade lätt gjort det jag bara tänker på.

Ibland blir jag tillfrågad och vill säga nej, men säger ändå ja för att inte göra någon besviken eller för att inte ställa till besvär. Att inte ställa till besvär kunde nog vara mitt måtto. Jag går med på en helvetes massa saker som jag inte vill och det irriterar mig.

Jag är allergisk mot dålig stämning och jag är en vän av fina vinkar och insinuationer. När människor inte fattar mina fina vinkar hatar jag dem i smyg och gör sedan inget mer – jag håller bara med.

Nu är det slut på det! Nu ska jag bli hårdare! Jag ska lära mig att säga NEJ och säga ifrån när jag tycker olika.

Jag är 35 år och beter mig fortfarande som ett barn. Jag är en vuxen människa och jag ska banne mig börja tycka – högt!

Mesandets era är över.

Det kan inte vara på riktigt.

Jag fortsätter berätta hur bra de som vi köper huset av är.

Idag var det avläsning av vatten och elmätare. Vi hade även en lektion i kodlås och larm.

Annica och Magnus visade oss och lärde oss grejer.

När vi nästan var klara kommer Annica inrullande med ett bord med presenter! Hon har gjort fina ljusstakar och stöpt ljus till dem, Alvar och Astrid fick varsin galge med sina namn på. Roger och jag fick en flaska mousserande vin med glas, vi fick en fin tvål och en fin handduk.

Jag kan inte tro att de är på riktigt! De är bland de mest fantastiska människor jag träffat. Jag är så glad att vi köper deras hus. Både de och huset utstrålar en sådan positiv energi. När vi träffat dem är jag alltid på bra humör – jag känner mig alldeles harmonisk och lugn.

Jag vill verkligen föra denna generositet vidare – den goda karman måste sprida sig.

Tänk om fler människor var som dem. Vilken fin värld vi skulle ha då.

Raggare.

Det är raggarbilar överallt hela tiden. Raggare från hela Sverige, och från en del andra länder också för den delen, har invaderat Västerås.

Jag är inte raggare, jag är inte bilentusiast heller. Jag har åkt raggarbil en enda gång. Trots detta tycker jag att det är roligt och spännande. Det är kul att se alla fina (och mindre fina) bilar glida omkring. Vi tog en sväng ner på stan igår. Det var människor överallt! Väldigt många hade med sig stolar, filtar och andra picnictillbehör – de satt vid vägkanten och tittade på den aldrig sinande strömmen av bilar – det är ju fantastiskt!

Givetvis har Power Big Meet också sina fula sidor. Det är många som är alldeles för fulla… Fulla människor tenderar att göra dumma saker. Men de flesta sköter sig säkert bra.