Idag blev huset vårt – klockan nio i morse skrev vi på köpebrevet. Det var inte lika spännande som när vi skrev på papper första gången. Nu känner vi ju Annica och Magnus litegrann så nu satt ju vi och pratade om allt möjligt medan mäklaren pratade med banken. Det hela blev rätt odramatiskt.
I natt sover vi andra natten i huset. Vi sover på madrasser på golvet förutom Astrid som har fått hit sin säng. De enda möbler vi har här förutom madrasserna är köksbordet och stolarna. Det är allt. Men trots vår brist på möbler är det lätt värt det.
Det är så här det ska vara. På riktigt alltså.
Jag eldade igår, bara för att jag kunde. Vi har en braskamin och massor av ved. Frestelsen blev för stor. Jag undrar om min Pappa är orolig nu när min pyromani kan blomma ut nästan hur mycket som helst. Ikväll eldar jag inte. Det blev alldeles för varmt igår.
Roger åker som en… skottspole. Jag har packat, han har kört. Nu är jag här och packar upp och han kör. Jag är imponerad av hans uthållighet.
Det är lite trixigt att flytta när man har två små barn. Barnen kräver sitt och kan inte vänta speciellt länge på att få sina behov tillfredställda. Det går bra när man fått upp farten och när man inser att det blir avbrott då och då.
Nu sover båda två. Det är alldeles tyst i mitt hus.
