En av gångerna vi var och tittade på vårt hus träffade jag våra grannar och deras hund, en Rottweilerhanne. Han var bara valp och sprang fram och tillbaka på deras sida av staketet. Han försökte förtvivlat få Miloos uppmärksamhet. Det var lönlöst. Han var inte med i hennes bild.
Jag har inga positiva erfarenheter av Rottweilers. Jag tycker inte om dem. De verkar aggressiva och dominanta, buffliga och stora. Miloo har blivit antastad av minst en. Inga bra erfarenheter. Men, jag försöker att inte döma ut alla ändå.
För några dagar sedan pratade jag med en av grannens pojkar. Han berättade att uppfödaren/ägaren som han kallade den, kommit och tagit tillbaka hunden och att de skulle köpa en ny, en likadan. Jag funderade lite över vad som fått någon att komma och ta tillbaka sin hund.
Idag träffade vi en annan granne. Hon berättade om grannens förra hund, hur skönt det var att de inte hade den kvar eftersom den gått lös ute på gatan. Den hade dessutom attackerat en man som gått förbi deras hus, den hade sprungit rakt igenom deras häck. De hade tydligen ingen koll på hunden alls. Den hade knallat iväg långt bort… Hu! Jag blev alldeles rädd. Vi har staket mot den grannen, men vi har inget staket ut mot gatan. Jag skulle aldrig våga ha Alvar, Astrid eller Miloo ute om det gick en Rottweiler lös i kvarteret.
Jag fick i alla fall någon slags inblick i hur det kan ha gått till. Första gången den hunden skulle ha kommit fram till mig hade jag ringt till polisen. Ingen tvekan om det.
Jag hoppas verkligen att de inte skaffar en ny hund.
