Astrid, en liten huligan.

Hon blir busigare och busigare för varje dag. Snabb är hon också. Snabb, busig, 10 månader och stoppar allt i munnen – ingen bra kombination! Jag tror inte att Alvar var så här busig, men det var han säkert, jag har nog bara glömt.

Nu sover hon. Alvar, Miloo och jag pustar ut. Snart är det full fart igen.

Ommöblering.

Igår började operation ommöblering. Roger tömde och flyttade 2 bokhyllor från det vita lilla sovrummet som från och med idag är Astrids rum. Vi har en del skivor och böcker så det tar sin lilla tid.

Idag har jag gått vidare med att möblera om vårt sovrum efter jag flyttade ut Astrids säng. Jag tycker att det blir bra. Vi får se vad Roger tycker när han får se det.

Det är 2 bokhyllor kvar i Astrids rum. De flyttar vi ikväll.

Vardagsrummet är nu lite mer ombonat. Det blir nog bra.

Slappgök.

Jag har tänkt blogga om massor av saker.

# Katterna. Att katter får vandra fritt omkring, bajsa överallt, hoppa in i våra marsvins hägn… Om det varit en hund som sprungit omkring på samma sätt hade ägaren lätt blivit polisanmäld. Jag gillar verkligen katter (speciellt Spader) men jag är lite tveksamt inställd till hur de lever… Men jag har ingen direkt lösning på problemet heller.

# Kvinnomisshandel. Jag läste en artikel i Hem och Hyra (som jag får fast jag nu är en stolt husägare) som berörde mig på fler sätt en ett.

# Sorgen. Hundar som blir gamla, närstående som blir sjuka..

# Nervositeten med att Alvar ska börja på en ny förskola. Jag är rädd att han ska bli utanför, att han är för snäll… Jag oroar mig säkert i onödan, men lite ont i magen har jag allt.

# Viljans makt. Hur man kan lyckas med saker man misslyckats med tusen gånger förr, bara för att man bestämmer sig.

# Nya vanor. Min väns mamma funderar på att sluta röka. Hon röker ett paket om dagen… 365*50=18250:-/år röker hon upp. Det är sjukt mycket pengar. Pengar som man kan göra mycket roligt för, hur roligt det nu än är att röka.

Massor av saker, men jag har glömt bort hur man gör! Hur man broderar ut texten. Ska jag bara skriva i punktform? Är det min nya grej?

Datorkommunikation.

Jag försöker överföra filer från internet via datorn till telefonen. Det krånglar i alla stadier. Datorn virusvarnar, vägrar packa upp filerna och telefonen säger att certifieringen har upphört/är för gammal eller vad fan den nu säger.

Det är oerhört frustrerande! Jag bli arg och mitt tålamod tryter. Fan vad jag önskar att jag var datavetare, datoringenjör, systemvetare, nätverkstekniker eller vad fan som helst inom dator/datafältet!

Velar.

Sussi är i Stockholm. Stockholm ligger nära. Det tar bara 1 timme. Men, jag har separationsångest. Jag har enormt svårt att lämna min familj och mina barn har åkt lite för mycket bil den här veckan.

Carina vill komma hit och hämta bilbarnstolen som deras nya bebis snart ska sitta i. Det hade också varit kul. Hur ska jag göra? Jag vet jag vet, jag har små problem.

Depeche Mode.

Jag trodde att min Arenakonserttid var förbi. Det är den inte. Den 31/1 ska Roger och jag på Depeche Mode. Vi tror att vi har kommit på grejen. Det är trist med sittplats. Ståplats ska det vara!

Utvecklingsuppdatering.

Astrid började resa sig mot möbler för 2 veckor sedan ungefär, sedan har det gått i ett rasande tempo. Hon reser sig, försöker gå samtidigt – men oftast slutar det med att hon ramlar på rumpan. Här en dag försökte hon resa sig utan att ha något att stödja sig mot. Vi tippar på att hon kommer att gå med stöd inom några veckor, en månad kanske, och att hon går utan stöd innan jul. Hon är snabb och ivrig. Jag är glad att vi har kommit till den här tiden. Jag tycker inte att bebistiden är så rolig. Det är nu det roliga börjar!

Jag tror att Alvar är en stor del av hennes iver. Hon vill leka med honom. Hela Astrid lyser upp så fort hon ser Alvar. På morgnarna kryper hon upp i Alvars säng, oavsett om han sover eller inte. Hon blir superglad när han leker med henne.Visst blir han less på henne ibland. Han tycker att hon bråkar när hon tar hans leksaker, när hon rubbar hans ordning, när hon river hans torn. Men för det mesta går det riktigt bra. Ibland kommer han och säger att hon ska leka med honom. Det bådar gott.

Vi märker fortfarande inte av någon trots hos Alvar. Ibland är han ihärdigare än andra gånger, men han lyssnar oftast på oss och tjatar sällan. Jag har väntat på när det ska bli en pina att gå in i affärer där man kan köpa leksaker eller godis, men än så länge går det kalasbra. Vi var in på BR leksaker idag, han tittade på grejer men när jag sa att det var dags att gå protesterade han inte. Det är skönt. Han har däremot inget direkt tålamod när vi vill gå och fika eller kolla i klädbutiker eller liknande, då säger han alltid ”Jag tycker om att gå ut…” eller ”Jag vill inte vara här” och det kan jag faktiskt förstå.

Ibland känns det riktigt slappt att vara 2 barnsförälder, ibland skrattar man för att allt händer samtidigt. På väg till Sälen hade vi ett rejält bajskalas utanför Mora. Vi stannade för att jag skulle gå på toa. Miloo bajsade på ett ställe, Alvar drog av sig brallorna och bajsade på en annan gräsplätt medan jag bytte bajsblöja på Astrid. Roger (som hade kaffebrist) var måttligt road medan jag bara skrattade. Det var för mycket bajs för att jag skulle kunna hålla mig allvarlig. Jag kom aldrig till toaletten… Men ibland, när barnen turas om att vakna 25 gånger/natt är det mindre roligt. Då skrattar jag inte ett endaste dugg.

Fria – äntligen!

Igår lämnade jag en lägenhetsnyckel till den nya hyresgästen. Idag lämnade vi in resten på Akelius kontor. Nu är vi fria. Jag har inte riktigt smält det ännu. Men det är en rätt skön känsla i magen nu. Jag står fortfarande fast vid att Akelius lätt är den sämsta hyresvärden jag någonsin haft. De har tjafsat in i det sista. Huä! Jag skulle aldrig rekommendera någon, vän eller fiende att bo i någon av deras lägenheter.

Men men. Jag ska inte ödsla någon energi på att vara bitter. Akeliusperioden i mitt liv är över – för alltid.

Borta bra…

.. men hemma bäst. Igår kom vi hem från Sälen. Vi har haft det jätteskönt. Det har varit bra dagar på fjället. Vi har promenerat och tittat på naturen, fikat och handlat lite kläder.

Det var nästan kusligt tomt i Sälen. Vi bodde i en stugby och vi var nog de enda som var där. Det var verkligen lågsäsong. Butikerna var stängda, ingen av sommaraktiviteterna gällde, allt var dött och stängt. Men det borde ju passa mig med människoskräck rätt bra. Men känslan av Lindvallen efter kärnvapenkriget var påtaglig.

Vi har varit på bilpromenader också. Vi tog en sväng till Trysil där Roger tillbringade en hel del tid under sin uppväxt. Det var länge sedan han var där sist så det blev lite av en chock för honom att se hur mycket som hade hänt. Jag tyckte att det var fint där, finare än i Sälen. Men den döda känslan fanns även där. Tyst och öde. Jag skulle lätt kunna tänka mig att åka dit när det är någon slags säsong, vinter eller sommar. Det skulle vara spännande och roligt. Min nya grej är att våga prova grejer – så vem vet, jag kanske går i skidskola med Alvar inom en rätt snar framtid.

Det har varit riktigt härligt med semester. Härligt och välbehövligt. För mig var det en riktigt bra födelsedagspresent, även om det var Rogers. Jag är glad att Roger har en påhittig bror!

Fjällsemester.

Bilen är packad (när man bor på landet kan man nämligen packa bilen kvällen innan utan att vara rädd för att bilen ska vara uppbruten och länsad när man ska åka iväg på morgonen). I morgonbitti åker vi till Sälen på en liten semester. Det ska bli så skönt. Det har varit mycket under de senaste månaderna. Spänningen med husköpet, flytten och jävulskapet med den gamla lägenheten har tärt på oss. Vi behöver verkligen en semester. Vi får kolla på fjällen utan att åka 120 mil. Det känns rätt lyxigt.

Så. Nu blir det öken här i Bloggen igen.