Äntligen riktig höst!

Nu börjar den svåra perioden för mig som lever i någon slags frivillig exil. Sommaren, våren och tidighösten går bra, men sedan börjar min längtan. Jag fick rapporter igår att det snöat i Kiruna. Tydligen har det snöat även idag. Vissa förfasar sig, jag blir bara galen av avundsjuka!

Mamma kommer hit idag. Hon tyckte att det ska bli skönt att lämna Kiruna. Hon tycker inte om snö. Tokigt det där.

Jag hoppas att den här vintern blir lättare än förra vintern. Hade jag fått chansen, eller, hade det varit lättare att flytta hade jag nog gett upp och flyttat tillbaka. Min längtan efter kyla, mörker, gnistrande snö och norrsken höll på att ta knäcken på mig. -25 grader och rosa himmel… eller mintgrön? Knarrande kall snö som glittrar i gatulampornas sken… Tiden när solen inte når upp över horisonen, när det är gryning och skymning en stund mitt på dagen och sedan mörkt. Jag älskar det! Jag älskar när det är för kallt att andas genom näsan… Fan. Jag älskar vinter.

Nu bor jag på landet och känslan av vinter blir lite tydligare. Ett år åkte Kicki och jag till Norberg för lite julhandel. Det var inte snö, men det var kallt och rimfrosten låg tjock över åkrarna. Det var fint det också. Det blir totalt svart här på kvällarna. När det är klart väder ser man hur mycket stjärnor som helst. Jag tror att det kommer att bli bra här också. Inte samma vinter, men en annan som kanske blir bra den också.

De senaste 2 åren har jag varit upp till Kiruna i januari-februari för att få en dos av vinter. Men av olika anledningar blir det nog ingen resa dit till vintern. Jag får förlita mig på att mina vänner i Kiruna lägger ut fina vinterbilder i sina bloggar.

I natt var det kallt här. 0,4 grader som kallast. När Roger steg upp i morse var det 17,5 grader inne. Det är rätt svalt. Vi har fortfarande en hel del element som inte är på. Vi eldar när det blir kallt och det funkar bra. Jag tycker inte om elelement. De ger en rätt värdelös torr äcklig värme. Jag tror att det är mer effektivt att slå på en kupévärmare till bilen, eller kanske till och med en hårtork? Roger ska på informationsmöte om luftvärmepumpar idag. Förhoppningsvis har vi en sådan snart.

Burar.

Våra marsvin bor i en stor bur. Den är 120 cm lång och rätt bred. Den är inte helt lätt att städa.

Jag började tänka på att en ny lite mindre bur skulle vara mycket smidigare än den här härkeburen. Jag såg mig om efter annonser på begagnade burar eftersom en ny bur kostar många pengar. Jag hann höra mig för hos två som sålde burar innan jag äntligen tänkt färdigt. Nu har jag bestämt mig för att stå ut. Jag städar buren en gång i veckan. Det omaket får jag banne mig ta.

När man köper spån i jättesäck kan man vara rätt generös med mängden spån i buren. Första gången marsvinen skulle använda sin bur hade jag spån från mataffären. Hårt packat, det skulle motsvara 14 liter tror jag. Det gick åt ett sådant paket på en gång. Det hade blivit rätt dyrt med spån då…

Det kändes ganska taskigt att marsvinen skulle flytta in i en mindre bur för att jag är bekväm.

Barnen.

I morse ville Alvar att vi skulle väcka Astrid så hon kunde komma och leka med honom. I går blev han arg när jag avbröt deras lek för att Astrid skulle äta. ”Men vi skulle ju leka färdigt!”

Jag är imponerad..  Jag trodde att alla barn tyckte att yngre barn bara var jobbiga. Jag har på senare tid fått vissa indikationer på att det inte stämmer. Tiger orkade leka med Alvar hur länge som helst när han var här i somras. Tiger är 9 år, Alvar inte ens 4.

Men Astrid är en bebis. Hon kan varken prata eller gå. Alvar vill leka med henne ändå.

Nu leker de inne i Alvars rum. De leker med bilar. Alvar har allltid varit fanatiskt ordningssam med sina bilar. De ska stå i spikraka rader, stora bilar för sig, små för sig, ordnade i färg eller märke.

Ibland hör jag honom utbrista: ”Men Astrid! Skärp dig!” eller ”Nu har du varit dum Astrid!”. Astrid säger inte så mycket. Hon är supernöjd bara hon får leka med sin supercoola storebror!

Nu kommer de krypande och vill ha mat. Det är ansträngande att leka.

Fan vad han röjde!

Vårt hus hade barrväxter på framsidan. 2 hugehöga på ena sidan och en bred som tusan på andra sidan. Sedan har vi tre små fula bollar i mitten.

Igår var Roger och lånade en motorsåg av sin morbror och tog ner de stora. Det är alldeles rent och fint framför huset. De 3 bollarna är fortfarande kvar, men de kan man ta bort med sekatör.

Träden hade enormt mycket kvistar, så nu ligger det 2 berg med kvistar framför huset. Men fan vet om det inte är finare med 2 högar med kvistar en med 3 fula fula 70-talsbarrträd!?

Roger slet hela dagen. Han var alldeles slut på kvällen och det förstår jag verkligen. Nu längtar vi bara tills vi får elda upp resterna av 70-talsträdgården…

Arv och Miljö?

Alvar är den mest välklädda på förskolan. Med välklädd menar jag inte att han har kostym… Han har alltid minst 2 lager. Det yttersta är alltid ett skallager, vatten och vindsäkert. Han har alltid stövlar om det finns den minsta risk att det ska regna. Nu när det är runt 10 grader eller mindre på morgonen har han vantar och mössa på sig.Han har tunna vantar och en tunn mössa, men likaväl är han rustad för oväder.

Begreppet ”sommarvantar” existerar nog inte här. Men i Kiruna har det hänt att jag har haft vantar och långkalsonger i juni.

Min frusenhet har nog smittat Alvar. Han säger ofta att han fryser, han vill ha halsduk och han hatar när det blåser i hans öron. Han är gärna ute, men han vill ha rejält med kläder på sig.

Idag var det 6 grader klockan 8. Idag åkte åkpåsen i vagnen.

Jag vet inte om jag överdriver. Kanske. Kanske lever jag fortfarande efter årstiderna i Kiruna. Jag väntar på snö. Verandan är vinterfixad.

Jag vet att det förmodligen är ett bra tag kvar tills det kommer snö här… Förhoppningsvis blir det mer vinter här på landet än inne i Västerås.

Roger är nästan likadan som jag. Det börjar lysa i hans ögon när han pratar om funktionsplagg! Rejäla kängor och Gore-tex får oss nästan att dregla.

Det är tokigt det där.

Men det händer ju inget.

Nu börjar bloggen likna En kos dagbok.  Det händer lite. Dagarna passerar utan dramatik. Jag har inga arbetskamrater eller klasskamrater att intrigera med. Jag är gift… är trogen dessutom, hoppas att Roger också är det… Jag är inte gravid.  Det blir fan inte spännande.

Vi funderar på varifrån vi ska köpa ved. En sisådär 6 kubikmeter tänkte vi köpa. Vi undrar från vilken firma vi ska köpa en luftvärmepump…

Vi lever ett totalt ospännande liv.

Receptsamling.

En gång köpte vi ett hus med inventarier. I det huset hade två lärare bott. Två yrkeslärare. Aina var lärare på Husmodersskolan och Axel på Yrkesskolan i verkstadsrelaterade ämnen. Min Pappa hade Axel som lärare när han gick Yrkesskolan i slutet av 50-talet.

Det fanns en otrolig mängd skatter i vårt hus. Fina möbler, ett helt rum med böcker, hantverk… Vi fick bara med oss en bråkdel när vi flyttade från Kiruna. Jag kan fortfarande få lite ont i hjärtat när jag tänker på det vi var tvungna att lämna.

Ikväll har vi gått igenom de tre sista kartongerna som stått i garaget. Jag hittade något jag var säker på att vi hade slängt – Ainas receptsamling. Pärm efter pärm med recept, handskrivna eller urklippta. Det är runt 9 små pärmar med olika kategorier av recept. Jag blev så glad när jag hittade dem! Det är en helt fantastisk samling.

Jag är tacksam för att jag fick så många fina, själfulla saker när vi köpte vårt första hus. Jag har en liten emaljask full med säkerhetsnålar. Jag har stoppnålar, sillgafflar, 4 olika korkskruvar, tavlor, ljusstakar… fina fina gamla saker som jag aldrig hade haft annars.Varje gång jag får använda någon av Ainas grejer blir jag glad och lite varm i hjärtat.

Barnkläder.

Jag har precis sorterat ut alla bebiskläder som Astrid vuxit ur. En del kan jag ge bort till Brödet och Fiskarna utan att blinka men sedan har vi de fina kläderna. Stjärnbodyn från Villervalla, eller alla kläder från Villervalla. En del kläder från Po.p har jag också svårt att skiljas från.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska sälja lite på Tradera eller ej. Man får inte så mycket för barnkläder, jag vet inte  om det är värt omaket.  De finaste kläderna kommer jag att spara, kanske ända tills jag blir mormor och/eller farmor. Det är länge kvar tills dess.

Nu återstår bara det ännu roligare – ta fram Alvars gamla kläder i storlek 74 och 80. Roger ska tvinga mig att sortera ALLA barnkläder och packa ner dem storleksvis. Det kommer att bli jättebra, men fasiken vad träligt…

Sjuk.

Det har varit på gång i några dagar.

Nu sitter jag här med ont i halsen.  Jag ska strax kurera mig med honung. Vi fick 2 burkar Ranstahonung, en smaksatt med citron och en med euacalyptus. Det lindrar säkert. Jag gillar honung.

Sysslolös.

Vi vaknar alltid vid sju. Alvar ska vara på förskolan klockan nio. Det ger oss 2 timmar att fördriva på morgonen. Eftersom jag varken äter frukost eller duschar förrän jag kommer hem känns det som en lång tid. Jag orkar inte dra igång några stora projekt innan. Barnen leker, jag också kanske man skulle kunna säga eftersom jag sitter här vid datorn.

Idag är det 11 grader, blåsigt, mulet och regnvarning. Inte det roligaste utevädret. Men det är väl bara att klä sig ändamålsenligt så blir det väl bra det här också.