Hysterier.

När det väl kommer igång verkar det inte gå att stoppa.

Inredningshysteri. Jag gillar att titta på en del inredningsprogram på TV. Det med Simon och Tomas tycker jag är rätt underhållande, men resultatet av deras inredning gillar jag sällan. Förra veckan såg jag programmet och de skulle då inreda ett kök och ett matrum där familjen hade en väldig blandning av gamla möbler. En avlutad furusoffa, några betsade stolar, några klarlackade, några målade. De hade ett matbord där iläggskivorna och bordet inte hade samma färg och jag medger att det inte var ett lugnt eller enhetligt hem. Kvinnan i familjen hade ärvt möbler efter gamla släktingar och de var väl inte heller enhetliga.

När Simon och Tomas inrett klart fanns ingen av de möblerna kvar. Ett vitt matsalsbord med vita stolar hade ersatt det gamla med udda stolar och knasigt matbord. Visst, det var städat och fint, enhetligt och snyggt men helt själlöst!

Jag har ärvt en kandelaber i nysilver efter min farmor. Den är lite snirklig och absolut inte i min smak. Jag har ärvt den efter min farmor som jag älskade. För de som inte vet det kan den nog verka lite felplacerad hemma hos mig, men för mig betyder den väldigt mycket  och jag kommer alltid att spara den.

Vi har också udda köksstolar och en lite tokig blandning av IKEA, gamla ärvda möbler och nödinköp från second-handbutiker. Det är inte det minsta polerat, inte det minsta enhetligt (förutom att halva vårt hem består av MALMbyråer från IKEA.)

Jag vill köpa en möbel till köket. Någon slags skänk eller stor byrå. Jag tycker att det är svårt för jag vet inte hur jag vill att den ska se ut. Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att köpa en byrå från IKEA (dock inte en MALM). Men jag hittar hellre en på Blocket.

I ett superstylat hem passar inte barn, inte hundar och inte en ful marsvinsbur med marsvin som sprättar iväg både spån och hö..

Nu när vi ska göra om hemma, måla väggar, tapetsera och kanske lägga nytt golv tänker vi efter noga. Tänker efter hur vi vill ha det, vad som är vår stil. Inte vad Simon och Tomas tycker skulle vara snyggt. Vi vill nog ha en orange tapet i sovrummet… vi vill ha kvar ryamattan som låg i huset på Bryggaregatan när vi köpte det.

I det perfekta hemmet ska man helst inte ha några saker alls. Speciellt inte några personliga. Inga böcker, inga spel, inga skivor. Framför allt inga sladdar! Jag gillar inte heller sladdar, men jag gillar att titta på film, lyssna på skivor och kanske till och med spela spel.

Jag kan drömma om det perfekta hemmet, men jag inser rätt snabbt att i det perfekta hemmet passar inte mitt operfekta jag.

Jag tycker att det är tråkigt med inredningsprogram och inredningsstilar som är så likformiga. Även om föremålen varierar tycker jag att känslan består. Vitt vitt vitt, eller lite galna fondväggar och jättestora lampor..

Min fascination av det lite röriga, ostädade hemmet består. Röra och variation på möbler gör hemmet levande. Att inte ha någon enhetlig stil är att ha en stil det också.

Den nya influensan.

Den har upptagit mycket plats. Både här i min blogg, i mina tankar, för att inte tala om i media, som samtalsämne om inte ett så kanske nummer 2 eller 3.

Roger och jag hade ett långt samtal om det förra veckan och nu har jag ändrat mig. Om jag blir erbjuden vaccin inom en inte helt oöverskådlig tid kommer jag att ta det. Jag tar det för mina barns skull. Mest för Astrids skull eftersom hon är för liten för att få vaccinera sig. Vi satt och läste på Socialstyrelses webbsida och av det vi läste där så får riskgrupperna vaccinet först, sedan barn, sedan resten. Alltså kommer Alvar att få vaccinet före oss andra.

Hade jag varit ensamstående och barnlös hade jag inte vaccinerat mig. För hur bra det än är att slippa en influensa tror jag ändå inte att det är bra att vaccinera sig för ofta. Jag inser att inget vaccin är det andra likt. Jag inser att jag förmodligen har läst på dåligt om vaccin. Jag inser att vaccinering inte är det samma som överanvändande av antibiotika.

De som dött av den i Sverige har varit sjuka i cancer. Människor har alltid dött i influensa. De som dött har oftast varit svaga, haft en svår sjukdom sedan tidigare eller varit försvagade av andra skäl.

Jag är inte alls övertygad om att det är vaccinationen eller döden. Jag tror att vi blir erbjudna vaccinet i första hand för att vårt samhälle inte ska stanna på grund av att så många är sjuka. Det är väl en rätt bra anledning men den talas det inte om. I alla fall inte mest och högst.

Liksom många andra saknar jag en saklig, tydlig information från en instans som har en övergripande kunskap i ämnet.

Vaccinet verkar hastigt framtaget. Skrämselpropagandan är påtaglig och de som valt att erbjuda hela Sverige vaccin säger knappt något. Jag tycker fortfarande att det hela är illa skött.

Att influensan är klassad som pandemi har inget med att göra hur allvarlig den är. Det betyder att hela världen drabbats. Jag tycker att ordet pandemi ofta används som ett mått på hur farlig influensan är.

Men nu har jag bestämt mig och har nog ältat det här ämnet färdigt. Jag har ältat lite för mycket, lite för länge – precis som jag brukar göra.

 

Förändring.

Astrid behövde bara bli ett år och en dag så gjorde utvecklingen ett hopp! Hon reser sig och står utan stöd. Hon tittar på saker, pekar och säger ”Titta där”! Igår bar Roger på något och vi kan båda två svära på att det lät som hon sa ” Vad är det där då?” Vi fnissade lite. Hon tittar och pekar, frågar och härmas. Det är så roligt!