Söndag.

I går fick vi ved levererat. En lastbil kom och tippade en stor hög, ett litet berg kanske man skulle kunna säga, på vår garageuppfart. Farmor kom lägligt nog och hälsade på så Roger och jag travade ved ett bra tag. Trots vår insats var högen fortfarande rätt stor när vi slutade. Då var vedbingen mot garageväggen full.

Idag har Roger fyllt vedboden med resten. Det känns skönt. En stor lättnad. Vi var helt klara på att vi skulle tvingas köpa en luftvärmepump, men nu klarar vi oss förhoppningsvis över vintern. Det är ju så mysigt och pyssligt att elda! Jag har alltid älskat att elda och jag älskar det fortfarande. Tyvärr har det varit så varmt idag att jag inte behövt elda.

Terapi.

Sakta men osäkert försöker jag att inte städa. Jag är less på att ha ett hem som ser ut som ett väntrum.

Alvar städar sitt rum flera gånger om dagen. Han får bara leka med en sorts leksaker åt gången. Vill han pussla när han har lekt med bilar ska alla bilar bort först. Jag känner mig inte snäll. Det finns ingen möjlighet att han någonsin skulle få lägga sig och sova i ett ostädat rum. Så har det varit så länge han har haft leksaker. Han har alltid städat. Astrid har också börjat städa. Hon plockar i sina klossar och Alvars Duplo i deras lådor. Ibland plockar hon ur också…

Idag har vi målat i målarboken och både kritburken och målarboken ligger kvar på köksbordet. Det kliar i min mage! Men jag härdar ut. Jag försöker att ställa skorna lite slarvigt i hallen, inte ställa in dem i garderoben, inte ens på skohyllan. Det funkar ibland. En av mina andra grejer är att låta saker ligga framme under badrumsspegeln. Vi har en lång hylla där tandborstar, tandkräm och står och min pincett ligger, inget mer. Men jag försöker lämna lite hårspännen och andra lösa prylar. Roger klagar men jag har förklarat läget. Det kliar i honom också. Vi har börjat lämna glasunderläggen framme på soffbordet. Astrid river ner dem på golvet och jag låter dem ligga.

Jag rensar inte bland reklam och tidningar varje dag.

Jag är avundsjuk på människor som har ett ostädat lite mysigt hem. Jag vill också ha ett sådant. Men det kräver arbete märker jag. Det finns positiva grejer med att inte maniskt städa hela tiden. Man får rätt mycket slapptid.

Jag hoppas bara att det inte går överstyr.

Helgen.

Vi har varit hemma hela helgen. Vi brukar alltid ta en sväng till antingen Sala eller Västerås men den här helgen har vi bara varit hemma. Det har varit skönt men då och då får jag lite spring i benen. Det tar visst lite tid att fatta att vi faktiskt trivs hemma.

Alvar var på kalas på lördag. Hans första barnkalas! Fiskdamm och allt! Han var alldeles sprallig när han kom hem med en spindelmannenpåse med godis.

Igår var det tänkt att att Alvar och Roger skulle åka till badhuset i Sala, men så vaknade Alvar med huvudet fullt med snor så det blev inget av det.

Vi har inte ens hetsfixat här hemma. Roger har hängt upp lite krokar.. vi har haft en av världens bästa helger.

Det tar aldrig slut.

Vi flyttade in i huset den 6/7. Jag gjorde alla mina flyttanmälningar lååångt i förväg, i maj tror jag faktiskt.

Först var det Bredbandsbolaget som kopplades in 25 dagar för sent. Idag kollade jag kontohändelserna och såg att Mälarenergi fortfarande skickar räkningar på nätavgiften. Jag ringde upp Mälarenergi direkt och fick veta att Akelius meddelat dem att vi flyttat ut den sista augusti. Någon flyttanmälan från mig hade de aldrig fått.

Jag orkar knappt bli upprörd längre.

Fan vad han röjde!

Vårt hus hade barrväxter på framsidan. 2 hugehöga på ena sidan och en bred som tusan på andra sidan. Sedan har vi tre små fula bollar i mitten.

Igår var Roger och lånade en motorsåg av sin morbror och tog ner de stora. Det är alldeles rent och fint framför huset. De 3 bollarna är fortfarande kvar, men de kan man ta bort med sekatör.

Träden hade enormt mycket kvistar, så nu ligger det 2 berg med kvistar framför huset. Men fan vet om det inte är finare med 2 högar med kvistar en med 3 fula fula 70-talsbarrträd!?

Roger slet hela dagen. Han var alldeles slut på kvällen och det förstår jag verkligen. Nu längtar vi bara tills vi får elda upp resterna av 70-talsträdgården…

Men det händer ju inget.

Nu börjar bloggen likna En kos dagbok.  Det händer lite. Dagarna passerar utan dramatik. Jag har inga arbetskamrater eller klasskamrater att intrigera med. Jag är gift… är trogen dessutom, hoppas att Roger också är det… Jag är inte gravid.  Det blir fan inte spännande.

Vi funderar på varifrån vi ska köpa ved. En sisådär 6 kubikmeter tänkte vi köpa. Vi undrar från vilken firma vi ska köpa en luftvärmepump…

Vi lever ett totalt ospännande liv.

Granngården.

Jag gillar Grangården. Jag blir glad av att åka dit, jag blir glad av att botanisera bland gummistövlar, trädgårdsprylar, djurfoder och andra på-landet-grejer.

Vi får reklamblad från Granngården. Vi har alltid haft ”Nej tack, ingen reklam” men nu när vi eldar har vi reklamen som tändpapper och dessutom som underlag i marsvinsboendena ute – så nu är reklamen bra att ha. Men reklamen från Granngården läser jag innan.. till skillnad från den andra reklamen.

Roger var där, på Granngården, förra veckan. Han köpte spån och hö till marsvinen. JÄÄÄTTEMYYYCKET för inte så mycket pengar. Det är bra att ha ett stort garage att förvara en massa grejer i.

Jag tror jag måste åka dit snart. Jag ska köpa ett par gummistövlar och en säck täckbark. Fan vad jag älskar att ha ett hus!

Hem?

Vårt hem har blivit lite mer vårt hem under helgen. I lördags var det utplacering av (nytvättade) mattor. Det börjar bli kallt och när man betalar sin uppvärmning själv drar man inte på så det är 24 grader varmt, som jag gjorde när jag bodde i lägenhet. Här får man lägga ut mattor och ta på sig tofflor eller tjocka sockar. Jag gör båda!

Igår kom det upp tavlor. Det blir fint, fint och vårt. Vi ville inte smälla upp allt på samma gång utan känna efter och begrunda lite först. Men nu har Greta Wennberg flyttat in här också. En bild som har väntat på att bli inramad sedan 2007 blev det igår. Det återstår fortfarande tavlor som inte fått någon plats. Vi får känna vidare helt enkelt.

Nästa projekt blir nog att måla köket. Vi har målad väv på väggarna. Jag är ingen vän av väv, men så länge vi har småbarn som inte riktigt vet var det är tillåtet att kladda med fingrar eller måla så får väven vara kvar. Den är grön nu, men den ska bli vit. Det tar vi när det blir tid över till det. Sedan ska Rogers och mitt sovrum tapetseras. Här har mina bud verkligen varierat, mellan klassiskt vitt, djuprött eller mörklila. Vitt blir det inte. Det blir någon varm färg.

Det känns lite ovant med tanken att vi ska bo här. Inte ett år, inte tills vi hittar något bättre utan – vi ska bo här. Här. I vårt hus.

En jävla säng!

När vi flyttade den här sista gången fick Alvars säng inte följa med. Den fick istället åka till Återbruket. Sängen han hade var en Kura från IKEA. Den såg så fin och rolig ut där på varuhuset och var bara omöjlig och jobbig när den var hemma. Det köpet ångrade jag nästan omedelbart.

Nu har Alvar alltså ingen säng. Han sover på dubbla madrasser på golvet. Den är inte heller bra, inte på något sätt. Det är fan omöjligt att bädda. Det är bara sunkigt och dåligt. Till saken hör också att Alvar har ett litet rum. En säng som det får plats leklådor under hade varit helt perfekt.

Den här gången tänker jag inte köpa fel, jag tänker inte han handla på IKEA. Jag vill köpa en gammal säng. Helst en säng med en kompis så man kan göra våningssäng. Men så ska man hitta den sängen. Man ska åka och kolla på den, man ska hyra en bil så man får hem den. Fan vad det känns som en lång väg.

Jag erkänner villigt att jag inte är damen med det största tålamodet.

Min mamma kommer ner i slutet på månaden. Hon har ingen säng att sova i när hon kommer ner. Jag kan verkligen inte tänka mig att lägga henne på en madrass på golvet igen!

Återigen. Rätt futtiga problem.

Livet på landet.

Vi bor på landet, men vi bor inte på landetlandet. Vi bor i ett helt vanlligt villaområde, fast på landet. Vi är omgivna av åkrar och skogar. I Ransta finns en affär, skola, förskola och en tåghållplats (station vore att överdriva). Det är 1,5 mil till Sala och ungefär 2 mil till Västerås. Det är inte för långt, det är lagom långt.

Mina vardagar ser lite annorlunda ut här om man jämför hur de såg ut i Västerås. Här ligger förskolan 5 minuter bort, cykelväg så gott som hela vägen. När Miloo, Astrid och jag lämnat Alvar tar vi ett varv på hälsospåret som börjar på andra sidan vägen från förskolan. En skogspromenad på lite mer än en halvtimme. Det finns helt klart sämre sätt att börja sin dag.

Vi har en egen tomt, ett eget äppelträd (okej, utan äpplen, men ändå). Marsvinen har ett stort hägn som de kan kuta runt i och ändå är det mycket gräsmatta över. Miloo ligger och spanar och slappar..

Alvar kan vara ute och leka utan att jag behöver sitta på en bänk bredvid och kolla. Han kan till och med gå ner till granntjejen i huset bredvid utan att jag är orolig att han ska bli bortrövad eller överkörd. Det är en rätt skön känsla. För att inte tala om vilken skön känsla det är att spela musik på hög volym klockan halv 9 på morgonen utan att vara rädd för att man ska väcka sina grannar som kanske inte vaknar i ottan, eller att tvätta nerkräkta eller nerbajsade kläder omedelbums utan att vänta tills det finns en ledig tvättid.

I morse hade Roger gjort eld i kaminen innan jag vaknade.

Jag har inte känt en enda liten aning om att vi skulle ha gjort fel när vi köpte en vanlig 70-talsvilla i helt vanligt villaområde fast på landet.