In och ut – igen.

Igår kände jag att det var på riktigt. Värkarna började klockan fyra. Vi bestämde att Alvar skulle sova hos Farmor. Klockan elva åkte vi in till förlossningen. Helvetes ont hade jag. Helvetes. Jag bad direkt om smärtlindring av vilken jävla sort som helst. Det tog 3 och en halv timme innan jag fick morfin. Då hade jag grinat flera skvättar av smärta.

Värkar hela natten, det plus att barnet konstant stångar mig i bäckenet gjorde att jag inte sovit något under natten – trots morfinet. Jo, de föreslog att jag skulle prova lustgas. Jag hatade lustgasen förra gången, men jag provade i alla fall och började såklart kräkas. Aldrig mer.

Vid 2 tiden var jag öppen 3 cm och där stannade det. Trots värkar, trots stångningarna.

Halv tio åkte vi hem. Med mig hem hade jag en citodon och en bricanyltablett. Sova.

Alvar är kvar hos Farmor. Jag har inga värkar, men kan knappt röra mig för smärtan mellan benen.

Det är inte underbart att vara gravid.

Fasiken vad taskigt.

Jag har registrerat mig på kanske tusen familjecommunitys. Där har jag registerat min graviditet för att få läsa om vad som händer med min kropp och med bebisen under de veckorna den är i magen. Nu när jag loggar in står det: Nyfödd, eller något liknande. Graviditeten är finns i alla fall inte kvar. Nu ska alltså bebisen vara ute… Varför är den inte det?

Vi har varit 4 gravida mammor på Alvars förskola. 2 har fått. Den 3:e ska inte ha förrän i november, men hon får säkert före mig hon också. En fick igår, jag tror att hon skulle fått senare än jag egentligen.

Det är lite tokigt att jag är så besatt.

+1

Alla mina inlägg kommer att heta så framöver. +1, +2, +3.

Jag var inte den som skulle gå över tiden! NEJ det var jag inte. Alvar kom tio dagar innan BF. 2:an ska inte komma senare heller! Vad är det för en unge i min mage egentligen. Jag har redan bestämt att h*n inte får några julklappar i år. Hade h*n kommit ut innan BF hade h*n fått bonusjulklappar!

Less är bara förnamnet.

Inget bråk trots allt.

Vi går här hemma och bara väntar… vi kan låtsas att vi inte gör det – att vi faktiskt lever under tiden, men, allvarligt, vi bara väntar.

Vi har inte så avancerade nöjen. Vi gillar att promenera, att åka på små bilutflykter, gå och fika… Nu klarar jag inget. Knappt ens fika. Det är enormt tråkigt. Roger har tagit över fler och fler av mina uppgifter och har massor att göra. Jag gör mitt bästa, men ibland orkar jag bara ligga i soffan och jämra mig.

Roger och jag har båda tänkt tanken – vi bråkar aldrig! Vi snäser inte ens åt varandra. Ändå är vi så trötta, trötta på att jag har ont, på att jag är konstant trött… Roger är orolig för mig, han tar hand om mig hela tiden, muntrar upp mig när jag blir extra less och ledsen. Sedan får jag försöka muntra upp honom. Det funkar av någon anledning.

Vår vecka är nu en rad tvprogram. Måndag: CSI, tisdag: House, onsdag: Grey’s Anatomy…. Det är lite tragiskt, men det är förhoppningsvis inte så länge kvar.

Jag vill promenera med Miloo! Jag vill tvätta i tvättstugan! Jag vill laga mat som tar längre än en kvart att tillaga, jag vill putsa fönstren, jag vill göra en hel del tråkiga grejer, jag längtar som fasiken efter tristvardagen!

Bebis!! Kom ut nuuuuuu!

BFdagen.

Dagarna passerar ändå. Fast inte bebisen vill komma ut. Idag är det BFdagen, men bebis vill nog stanna i min mage några dagar till.

Det fortsätter att göra ont, men jag har inga regelbundna värkar. Så – nej, den kommer nog inte ut i dag heller.

Fortfarande hemma…

Jag har haft ont hela natten. Vaknat, haft värkar, somnat, vaknat… Så har det hållit på.

Tålamodet är inte direkt på topp idag. Alvar är superbusig och vill köra bil på mig. Jag vill bara vara ifred. Jag försöker att hålla mig uppe så länge det går. Farmor ska köra Alvar till Föris . Det är fotografering idag, så Alvar springer fortfarande omkring utan kläder så finkläderna inte ska bli smutsiga.

Roger tar en semesterdag idag. Nu har jag i alla fall haft ont sedan igår halv ett ungefär, det har aldrig slutat. Det känns lite lovande.

Ont.

Vi åkte till Tuna Park i Eskilstuna idag. Vi hann väl vara där en timme ungefär innan jag började få riktigt ont i magen. Det började med rejäla hugg längst ner i magen och fortsatte med värkar blandat med en konstant mensvärksliknande värk. Sedan dess har det hållit på.

Jag blir enormt trött av att ha ont hela tiden. Det gör inte jätteont, men det ligger där i bakgrunden så jag blir lite distraherad. Rätt var det är gör det ondare – och så tillbaka på normalont. Jag tog 2 Alvedon när jag kom hem, de hjälpte inte alls. Jag tar inga fler. Det känns bara onödigt. Jag blir lite frånvarande av det onda. Roger frågar mig gång på gång om jag är arg, men jag är inte arg, bara trött.

Lördag.

Vi ska förlusta oss nere på stan idag. Jag ska köpa nya ringar till öronen. Sedan ska vi fika bröstbakelser! Wohoo!

Det är ett strålande höstväder! Vad glad man kan bli för små saker.

Farmor ringde och frågade om jag inte hade några planer på att föda barn snart. Hon går omkring med konstant jour… Mobiltelefonen på dygnet runt. Nej, sa jag, det är ingen bebis på väg här. Den verkar så nöjd med att öva karatesparkar där inne i magen.

2 dagar kvar till BF.

Karatekid.

Jag har varit vaken i natt också. Bebisen sparkade så jag inte kunde sova. Tokigt. Alvar sparkade aldrig så. Nu var det speciellt hög spark mot revbenen som gjorde att hela jag hoppade till för att det gjorde så ont. Det är nog jäkligt trångt där inne. Så, någon timme låg jag allt vaken i natt också.

Om det nu är så trångt och jäkligt där inne, varför kommer h*n inte ut? Det kom ingen som fick dela Sussis födelsedag. Kommer det en på FNdagen då? Snälla? Jo?

Namn.

När vi tänker på namn till bebisen måste jag alltid provropa: ”Bosse!” eller ”Peeeelleee!” och så måste jag provropa med Alvars namn: ”Alvar och Bosse, sluta med det där!” Inget namn har hållit måttet hittills. Det är fasiken svårt. Vi har haft några favoriter, alla har börjat på ”a”. Men ingen har riktigt fastnat. Jag har skrivit upp alla kandidaterna som en minneslapp i telefonen, så jag ser dem så fort jag kollar på den. Men jag har inte varit övertygad.

Idag tror jag vi har hittat det! Namnet. Jag har provropat, både med och utan Alvar… Det funkar, det känns bra. Vi kan ha fått en vinnare. Ett pojknamn såklart. Såklart. Vad fasiken gör vi om det kommer ut en flicka?