En väns son ligger inne på sjukuset med skyhög feber. Han hade feberkramper igår. Jag vet inte om det är influensan. Otäckt är det i alla fall. De är i mina tankar mest hela tiden.
Alvar ska vaccineras mot influensan på lördag. Astrid kan inte vaccineras då eftersom hon fått sina 1årsvaccinationer den 27:e oktober och måste då vänta några dagar till innan hon kan vaccineras… jag hade helst sett att hon fick vaccinet nu.
Jag läser många bloggar om dagen. Jag håller koll på mina vänner på Facebook. Jag tycker att internet är fantastiskt och jag skulle aldrig vilja vara utan det. När mitt bredband inte funkade på 20 dagar höll jag på att gå åt.
För några veckor sedan gick jag på en rejäl nit. Jag började spela Café World på Facebook. Fy! Jag satt där, kanske inte timmar i streck, men timmar i alla fall. Jag ställde till och med alarm för att komma i håg när det var dags att servera min Pot Roast. Det var inte det värsta. Jag fick min svärmor att servera en rätt medan jag var på föräldramöte och hon var den 3e jag frågade!
Igår fick jag nog. Jag började känna mig jagad till slut. Helt galet att ett spel kan få sådana konsekvenser! Så är det när man är hemma varje dag. När man inte har något jobb. Då vår man skaffa sig andra tider att passa.
Idag slog jag på datorn 15.30 i stället för 07.00. Jag har hunnit med massor av saker idag! Jag har fortfarande inte tittat till mitt café. Skönt.
Sedan vi flyttade hit har vi nästan slutat titta på TV. Jag har kollat på True Blood på fredagar. Roger kollar på Sportspegeln på söndagar. Sedan blir det något försök till i veckan. Och vi har ofantligt många kanaler! Helt outnyttjade. TVn är aldrig på när barnen är vakna. Det är inte för att vi tycker att TV är dåligt eller moraliskt förkastligt eller något. Jag tycker att TV är ett utmärkt sätt att slappna av – rensa hjärnan. Men det blir aldrig av.
I våras, eller var det i somras, var jag helt säker på att jag hade bröstcancer. Det var inte cancer, det var den ena mjölkkörteln som var större än den andra. I några dagar var jag helt säker på att jag skulle dö. När jag var till läkaren lovade jag honom och migsjälv att sluta titta på Grey´s Anatomy. Just den serien gjorde mig extremt nojig. Den var verkligen inte bra för mig. Det var ungefär lika bra som att läsa läkarlexikonet. Jag hade alla sjukdomar… Men, i onsdags kollade jag. Jag hade TVbrist och tänkte att jag nog skulle klara det. Jag märkte att magin släppt. Jag var ointresserad.
Nu har True Blood säsongsuppehåll. Vad tusan ska jag kolla på då?
Jag hasar omkring och ojar mig. Jag har väldigt svårt att sitta still och inte göra något och nu när kroppen knappt vill något annat än att ligga i soffan och äta choklad är det inte kul alls.
Roger håller på att bli frisk. Jag blir fortfarande sämre. Det är inte trevligt alls.
Dags för C-vitamin.
Det har pratats rätt mycket om den nya lekparken som skulle byggas mitt inne i Västerås.
I Sala finns en JÄTTESTOR lekpark i Stadsparken. Jag har aldrig varit i en större eller finare lekpark.
Västerås är många gånger större än Sala så av någon anledning tänkte jag att när de väl slår till och bygger en lekpark inne i stan så gör de nog det ordentligt!
Min besvikelse blev rätt stor. Den var så liten och så.. torftig. Designen var både fin och annorlunda, men, nej. Dessutom tycker jag att det är rätt tokigt att bygga en lekpark och ha iinvigning den 17e oktober… Jag hoppas att de fortsätter bygget nu under vintern så de kan ha nyinvigning med en riktig lekpark till våren. Är detta allt då är det faktiskt rätt pinsamt.
Lekparken i Västerås är inte ens en bråkdel av den i Sala. Jag har absolut inte varit i varenda lekpark i Västerås så jag kan inte döma ut hela stan, men i en stad av Västerås storlek borde det finnas flera, stora lekparker centralt där människor rör sig. Det finns en på Djäkneberget också, men allvarligt talat är inte den heller mycket att hurra för.
Nu låter jag nog lätt bitter. Det är väl bra att de byggde en lekpark, även om den inte är störst eller bäst. Det är ju något istället för inget.
Idag var det dags för burstädning igen. Som jag misstänkte har jag fått in rutinen och nu går det nog på mindre än 10 minuter. Mängden spån har verkligen stor betydelse för hur lättstädat det är. Jag har en gummimatta i botten, under spånet, det gör det ännu lättare. Jag rullar ihop mattan och lägger den och tömmer den i en svartsäck. Det blir inte så mycket kvar i botten då – det går snabbt att skaka ur. Säckarna med hö och spån står lättillgängliga så det är faktiskt rätt enkelt.
Marsvinen är nog lite för tjocka nu. De blir så glada när de får morötter eller äppelbitar. Jag blir alldeles mjuk i hjärtat och det är inte bra för deras små figurer. Jag ska skärpa mig! Nu blir det bara hö och äppelkvistar i 2 dagar!
Jag blir mer och mer lik min far. Det är nästan lite skrämmande. Jag erkänner det villigt. Jag ser förändringen hela tiden.
Jag vill helst vara hemma. Bara hemma och jag vill helst bara vara med min familj. Jag vill fira jul bara vi, jag vill inte åka och hälsa på någon och jag blir stressad av att få besök som stannar längre än 45 minuter.
Vår kompis Roger bor några kvarter från oss. Han skulle allra helst aldrig lämna Ransta. Han jobbar i Västerås och måste åka dit varje dag, men när han är ledig är han nog så gott som stationär. Det känns som om jag kommer att bli likadan.
När Astrid föddes lånade vi en babysitter av Stefan och Sophie. Vi har haft den sedan dess och Astrid är nu 11 månader. Sophie och Stefan bor inte ens 10 mil härifrån. Ändå drar vi oss från att åka dit. Det är inte så att vi tycker speciellt illa om Sophie och Stefan, de är trevliga och snälla. Men vi har ändå skjutit det framför oss. Det är separationen från hemmet vi drar oss från. En halv ledig dag borta från hemmet har känts för jobbigt. Idag postade jag babysittern… Som både Mamma och Sophie påpekade kostade det ungefär lika mycket som att köpa en ny.
Vi pratar i bland om att skaffa oss en stuga. Men min stugstandard är satt. Är den inte lika ensligt belägen som mina föräldrars stuga vill jag inte ha den. Man ska inte kunna se grannarna utanför sin stuga utan att använda kikare, den ska ligga bredvid vatten, det ska inte finnas någon bilväg närmare än 5 km.. Det är inte många ställen som uppfyller de kraven.
Ett av mina favoritprogram på TV är den norska serien Där ingen skulle tro att någon kunde bo. Jag blir alldeles fascinerad av att se hur isolerat de bor. De verkar så fridfulla, så harmoniska.
Jag trivs bra där jag bor nu. En liten by. Det är ett lugnt och fridfullt liv. Men när jag tänker på ett helt isolerat liv, helst i kallt klimat blir jag lite pirrig i magen.Som tur var är Roger likadan. Han längtar fortfarande till Svalbard i bland. Han bodde där ett halvår och skulle gärna göra det igen. Jag är på.
Håller jag på att bli en enstöring? Totalt asocial?
Jag har alltid gillat hösten. Jag får ta fram koftor, baskrar och halsdukar, jag får tända alla ljus jag hittar, att dricka te blir får en helt ny innebörd. Jag kan inte säga att hösten är min favoritårstid, men det är sannerligen härligt.
Nu har jag en ny grej som faktiskt gör så att hösten klättrar upp på topplistan – jag får elda i vår braskamin! Roger gjorde eld i morse innan han gick till jobbet, det är ganska mysigt att stiga upp när det sprakar lite i kaminen. Jag, som är en frusen en, gjorde upp en eld på eftermiddagen.
Det är härligt med höst.
Det var mycket jag blev förälskad i när vi tittade på vårt hus. Panelen i hallen, björkpanel med nävret kvar… Braskaminen i gjutjärn… många saker fick mig att bestämma mig för att jag ville ha det här huset.
När vi skulle bestämma vilket rum som skulle ha vilken funktion, vilka möbler som skulle vara i vilket rum var det vita rummet uppe ofta, med olika användningsområden och möbelalternativ. Det vita rummet är fint. Kanske finast. Det har vita neutrala tapeter och en väg med rätt grov liggande vitmålad panel. Först ville jag ha det som vårt sovrum sedan tyckte jag att Alvar skulle få det rummet. Det slutade med det perfekta egentidsrummet. Där inne står våra bokhyllor, en fåtölj och en musikspelare. Där inne får en person plats, en person kan sitta där inne och läsa eller lyssna på musik. Nu är det helt klart husets finaste rum. Bara jag går in där sprider sig lugnet i själen.
Vi blev klara med vardagsrummet igår. Eftersom alla bokhyllor står inne i ett annat rum och för att vardagsrummet är rätt stort blir det rummet också fint och lugnt. Än så länge har vi inget på väggarna och så kommer det att förbli ett tag. Vi vet inte riktigt vad vi vill och då är det bättre att inte göra något alls.
Arbetsrummet är nu en enda röra. Det hänger sladdar framför dörren, det står kartonger på och under skrivborden. Men det blir säkert bra det också med tiden.
Annica och Magnus har inrett en garderob till datorskåp. Där inne finns ett telefonjack för att koppla in ADSLmodemet, det finns eluttag, hyllor och en utdragbar skiva för tangentbordet. Just nu lockar det alternativet mycket. Det skulle vara så skönt att ha det åtkomligt, samlat men ändå gömt. Jag önskar mig en bärbar dator… Kanske får jag en i julklapp.
Köket blev bättre med det nya stora matbordet. Vi vill helst ha en kökssoffa, men andra stolar skulle inte heller vara så dumt. Men men, det har inte någon hög prioritet.
Två rum vill vi tapetsera om – vårt sovrum och Alvars rum. Det är inga galet hemska tapeter så det får vara som det är fram tills i vinter.
Tyvärr kommer inga bilder nu heller eftersom min kamera/mobil är inne på mobiltelefonverkstan.
