Ny energi. 

Jag har varit någons mamma i över 10 år nu. Ibland känns det dom om barnen föddes förra månaden, ibland känns det som om jag alltid varit mamma. 

Den här sommaren blev våra barn plötsligt stora. Jag vet inte exakt när det hände, men plötsligt kan de göra en massa saker alldeles själva. Fantastiskt. Det känns som en ny era! Jag känner mig förvirrad, förväntansfull, sentimental, lättad och tacksam på samma gång. 

Jag tycker att barnen är rätt trevliga barn. De uppför sig rätt okej bland folk. De är inte bråkiga i skolan. Det är skönt. Så mycket kan gå fel under en uppväxt och små händelser kan få enorma konsekvenser. Det skrämmer mig. 

Den senaste tiden har jag börjat fundera på framtiden – på vad vi ska göra efter vi har bott färdigt här i Ransta. Det är en ny tanke – att det finns ett efter. Jag drömmer för det mesta om Göteborg. Men så kommer rädslorna, barnen ska byta skolor, lämna kompisar, flytta till ett nytt liv. Tänk om det skulle bli dåligt. Tänk om de inte skulle komma in i gemenskapen. Det är läskiga tankar. 

Men att ge efter för rädslan, låta den bestämma – känns inge vidare. 

Annonser