Början på slutet.

Det känns som om det är början på slutet för den här konstiga sommaren. Konstig på så många sätt. Det har varit väldigt varmt i flera månader, både R och jag har varit sjukskrivna, jag har varit inlagd på sjukhuset. Den tiden när jag mådde som sämst har jag inga klara minnen av. Som att jag drömt eller varit berusad.

Det är även början på slutet av mitt avsked från det bästa jobb jag har haft i hela mitt liv. Jag har aldrig jobbat så länge någonstans förr och nu är det nog över. Försäkringskassan vill att jag byter jobb, läkaren tycker att jag nog ska överväga att byta jobb, jag tycker nog också det, innerst inne. Men jag har svårt att acceptera det.

När jag tänker på hur mycket mitt liv förändrades den 15:e augusti 2016 när jag blev sparkad i huvudet. Jag brukar inte tänka ”tänk om” eller ”om jag bara”. Men tänk om jag inte tagit just den hästen. Tänk om jag inte hade haft hjälm… hur hade det varit då? Hade jag varit död? Blind? Jag är glad att jag hade hjälm. Jag är ledsen att jag tog just den hästen.

Dags att gå vidare. Det är svårt att vänjs sig vid tanken, svårt att acceptera att det är så det måste bli.

Annonser