Om mig.

Åsa, 40 år gammal. Bor på landet. Make, 2 barn, 1 hund, 1 häst, 1 katt och 2 marsvin.

Jag arbetar som hästskötare. Ett fantastiskt arbete! Jag studerat en del, aldrig blivit nåt. Så här sitter jag, 40 och gammal, 275000:- i studieskulder och ett halvtidsjobb som hästskötare. Det var inte så det skulle bli.

Jag kommer ursprungligen från nordligaste Lappland, flyttade därifrån som 20-åring, tillbaka som 29-åring, därifrån som 33-åring. Jag tror inte att jag flyttar dit igen, men jag tänker inte säga aldrig.

Barn skulle jag aldrig ha, aldrig, tills den dagen min biologiska klocka ringde så högt att jag inte längre kunde ignorera den. Mina barn är det största i mitt liv. 2 små människor som jag har ansvarar för, jag är deras mamma, den som alltid ska finnas där, den som alltid ska ta hand om dem – vad som än händer.

Min själ har alltid varit mer eller mindre trasig. Mer eller mindre sårig. Jag började min resa hos psykiatrin som 21-åring, men har i mina gamla dagböcker kunnat läsa att jag hade väldigt mörka tankar redan som 12-åring.

Diverse diagnoser har jag fått genom åren: panikångest, borderline och sedan 2007 är min diagnos Bipolär typ 2. Men min resa är inte slut. Själen är inte hel.

Jag har givetvis aldrig sett in i någon annans hjärna. Jag vet inte hur andra hjärnor fungerar, hur andra människor mår psykiskt. Men jag kan med bestämdhet säga att jag inte mår som jag ska.

 

Annonser