En ny början. 

I fredags flyttade hästen. Jag har skött allt så otroligt illa. Jag borde aldrig köpt henne, jag borde inte fegat så jävligt och låtit I sköta min smutsiga affär. Blä. Självförakt är bara början. 

Nåväl. Självföraktet får jag försöka komma över. Jag vill bara att allt ska vara över så jag får gå vidare i livet.

Att livet med egen häst är över känns på samma gång väldigt sorgligt och samtidigt väldigt, väldigt lättande. 

Men efter då, vad gör jag då? När jag inte ska ta hand om hästen, ha ångest för att jag inte gör grejer med hästen. Ha mer ångest för att jag inte gör något med hästen. Ha ångest för att hästen kostar för mycket, att hästen ska skos, ska vaccineras… 

På torsdag börjar jag på en yogakurs. Förändring nummer 1. Jag planerar fler förändringar. Men än så länge har de bara med träning att göra. Eller, jag planerar romantiska små resor med Roger. En längre resa med hela familjen. 

Hoppas att hästen blir såld snart så livet kan gå vidare. 

Annonser
Publicerat i Uncategorized

Efter. 

När det här är över, då ska jag! Så går mina tankar ofta. När är det där efter egentligen? 

Publicerat i Uncategorized

Bli äldre. 

Jag har börjat märka läbbiga grejer som har med åldern att göra. Tänkte att jag skulle göra en lista! 

1. Synen blir sämre – fort! Hua. Försöker fokusera blicken och tror på allvar att det ska funka! 

2. Kroppen läker långsammare. Allt gör ont längre. Kroppen är stelare på morgonen. 

3. Jag bryr mig mindre, tar åt mig mindre. Jag känner mig avtrubbad. Det kanske är en bra sak?

Det var ju inte så många grejer… 

Publicerat i Uncategorized

Gå vidare? 40-årskris?

Är det en 2 år försenad 40-årskris? Eller är det ett maniskt infall? Att leva med bipolär sjukdom gör att jag är ytterst tveksam till min förmåga att ta realistiska beslut. Det är så otroligt lätt att ta förhastade beslut baserade på en impuls eller på en känsla. Att sedan ta hand om efterverkningarna av det beslutet är ett jävla skitarbete! 

Är det kanske ett flyktbeteende? Jag har flytt många gånger genom åren. 

Jag har trivts bra här, men jag börjar känna mig redo för en förändring. Småbarnsåren är över och livet har fått en annan karaktär. Barnen är mer självständiga och klarar sig numer utan mitt ständiga övervakande. 

Är kanske mina dagar i ett hus på landet räknade? Jag har längtat utomlands, till värmen, till storstaden, till en hyreslägenhet utan eget ansvar. Ett hus och två bilar kräver sin energi. Varken Roger eller jag är sugna på att bygga och fixa. Om jag inte gillar att göra det själv kan jag inte kräva att han ska gilla det. 

Göteborg. Det är det enda valet i Sverige. Göteborg känner jag till, jag har ett socialt kontaktnät där. Det är en möjlig väg att välja. En hyresrätt i Göteborg. Det som oroar mig är barnen. De får byta skola, ska skaffa nya vänner och allt sånt. Tänk om de blir ensamma… 

Kanske känns det annorlunda om ett tag. Kanske. 

Publicerat i Uncategorized

Skriva i stället för ångest.

Min ångest tror jag består till stor del av obearbetade problem. Detta, att skriva ner mina problem är försök att få problemen att stanna där, som problem, inte eskalera till ångest. Får se om det funkar.

Mitt nyårslöfte i år är att tänka efter före. Att försöka att inte ta beslut utifrån känslor. Det är årets grej. 

Publicerat i Uncategorized

Gah! 

Saker som maler på som en skärmsläckare i mitt huvud. 

# Jag ska sälja hästen, är ledsen för att jag ska sälja hästen. Tycker om hästen. Tycker hästen är lite jobbig. Hästen kostar sjukt mycket pengar. Försöker hitta på lösningar. Kommer ingen vart. 

# Fingret gör ont. Jag blir galen för att jag inte kan jobba. Jag vill jobba. Jag får dåligt samvete när fingret gör ont. Borde jag jobba på som vanligt. Vad kan hända om jag jobbar på och fingret fortsätter att göra ont. 

# Jag borde göra mer hemma, när jag ändå är hemma. Men jag tappar all motivation när jag bryter mina rutiner. 

# Vi ska äta bra mat. Jag ORKAR inte tänka på att det ska vara: gott (för alla i familjen), näringsriktigt, prisvärt, relativt lättlagat. 

# Jag har så många i-landsproblem som egentligen inte är några problem alls utan bara jag som är en gnällig jäkel. Pinsamt att jag ens klagar… 

Publicerat i Uncategorized

Tänka praktiskt och logiskt. 

När Tyra blir lite för tjock drar vi snabbt ner på all onödig mat, ser till att hon får röra på sig mer. 

När jag tänker på hur barnen bör ha det tänker jag att de borde få frisk luft och solsken varje dag, de ska få i sig bra mat, med vitaminer och grejer. Läsk är ingen bra dryck för barn och självklart får de bara godis på lördagar. De ska lägga sig i tid sova lagom länge och inte vända på dygnet. 

När det gäller mig: jo, det går att leva på popcorn och te! Jag mår finfint efter en hel eftermiddag i soffan tittandes på avsnitt efter avsnitt av kriminalserier på Netflix. Jag är uppe för länge eller lägger mig galet tidigt. När jag jobbar vet jag när jag gör fel, men kan inte skärpa mig. På kvällarna innan jag somnar tänker jag att imorgon ska jag börja ta hand om mig. Jag ska fylla min mage med nyttigheter så kroppen blir pigg och glad, jag ska se till att vara ute mitt på dagen när det är som ljusast, jag ska tänka på att arbeta ergonomiskt och jag ska banne mig börja träna kroppen så den håller längre. V a r j e  k v ä l l! 

Varför är det så lätt att ta hand om andra och helt omöjligt att ta hand om mig? 

Publicerat i Uncategorized